Fried Green Tomatoes
1991
Bolag: Warner Home Video
När den här filmen kom på video så jobbade jag helger i en videobutik. Minns hur den lockade en helt ny publik till butiken. De som visste direkt vilken film de skulle hyra, inte köpte några chips eller frågade efter tips. Det var lite hyrvideons "Inte Utan Min Dotter" på nåt vis. En bok som sällanläsarna läste. Och då kanske ännu mer specifikt mogna kvinnor.
Det var väl inte typen av film jag kastade mig över, i alla fall inte till videokvällarna i gillestugan, men jag hade samtidigt en fäbless för filmer som utspelade sig under lång tid och detta var ju en sån. Så jag såg den och tyckte den var jättebra. Förväntningarna på denna omtitt efter 30+ år är rätt stora, för jag tänker mig att jag är mer målgrupp idag än som 17-årig videot.
Historien tar avstamp när uttråkade hemmafrun Evelyn (Kathy Bates) träffar den livfulla åldringen Ninny (Jessica Tandy) i ett väntrum på ett sjukhem. Ninny börjar berätta underhållande historier från uppväxten på 20-talet, och om vännerna Ruth och Idgie som startar ett café i ödslig glesbygd och får ett samhälle att leva upp.
På nåt vis är jag besviken. Kanske baserat på att jag minns den som så bra, men den är verkligen...ospektakulär. Det är inga skruvade Garp och Hans Värld-historier, här finns inget Stephen King-mörker och inte heller några extraordinära livsöden. Men det är väl kanske därför den blev så populär. Jordnära, fick folk att tänka på sin egen släkt och så vidare. Kanske hade jag hoppats bli lite mer berörd, men det är ju en fin film, det kommer man inte ifrån.
Det som slår mig är att jag gillar den nutida biten, den med vänskapen mellan Evelyn och Ninny, mer än de gamla skrönorna från 20-30-talet, och hade gärna sett större fokus på det. Nu blir det mycket nostalgi, men just den här tiden med fattigdom, rasism och karlar som super har man dessvärre blivit lite blasé på med åren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar