måndag 23 november 2020

Five Corners

Five Corners
Five Corners
1987
Bolag: Sandrews

  Jag är nog inte så mycket för filmisk magi egentligen. De där scenerna med perfekt kemi, skådespeleri eller ljus. Det slår mig när jag ser den här filmen som är full av potentiella sådana, men där jag istället letar efter intressanta människor, repliker eller tankar. Kanske därför jag aldrig lockats av stilistiska klassiker som Bladerunner eller Matrix.
  Nu är ju detta en helt väsenskild film från just de där två, men jag känner ändå att man kanske fokuserat mer på smak än snille, så att säga.
  Filmen utgår från Heinz (John Torturro) som släpps från ett fängelsestraff och söker sig hem till sina judiska uppväxtkvarter i New York där saker har förändrats. Hans bästa vän Harry (Tim Robbins) har blivit skötsam och buddist och tjejen han fängslades för att ha försökt våldta (Jodie Foster) vägrar (eller vågar inte) försonas.
  Det är väl typ det.
  Jag har visserligen inget emot filmer som inte har någon direkt handling. Men det kräver ju att man istället blir intresserad av personerna i den. Eller åtminstone har sin person i gänget. Här har mest svårt att hålla isär de till utseendet snarlika personer. Fast John Torturro kommer man ju alltid ihåg så klart.
  Filmen utspelar sig i mitten av 60-talet, vilket normalt sett är rätt illavarslande för mig. Orkar inte fler Light My Fire-orglar. Tänk vad 40-talistgubbarna fått breda ut sig med sina barndomsminnen i filmhistorien. Visst, 50- och 60-talet är väl defining years i många avseenden, men det känns som att det finns en film om varenda månad av 60-talet, och alla vurmar de för samma saker. Här tycker jag nostalgin håller sig på mattan ändå. Jag tycker isåfall att det påminner med om Woody Allens frossande i New Yorkska judekvarter än någon Be-bop-a-Lula-nostalgi. Sen har ju 80-tals-60-tal nåt ändå.
  Det som stör mig är att filmens stil och stämning inte alls levs upp till i hur mycket man känner för personerna och historien. Jag hade önskat att den ursnygga scenen vid fontänen mitt i natten hade varit mer än bara ursnygg, så att säga.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar