Fredagen Den 13:e Del 4

Fredagen Den 13:e Del
Friday the 13th - The Final Chapter
1984
Bolag: Esselte Video

  Kom att tänka på den här filmen häromdagen. En klassiker i min bok. Framför allt jag och min kusin brukar återkomma till den när vi drömmer oss tillbaka till när man var i unga tonåren och sov över hos varandra och kollade på den (klippt) i mitt rum när alla andra somnat. Men samtidigt om jag jämför med andra samtida klassiker som Top Secret (som jag i princip kunde och kan utantill) så kan jag knappt nämna en enda scen hur Fredagen den 13:e del 4. Delvis har det så klart att göra med att bland blandar ihop filmerna i serien med varandra en aning.
  Det har blivit ett sidospår i den här bloggen på sistone att se om nostalgifilmer som jag bara har fragmentariska minnen av. Att se om den här filmen blev en ganska omtumlande nostalgisk pust får jag säga. Speciellt då i sitt rätta element, sönderklippt på svensk hyrfilm på Esselte Video.
  Handlingen är väl inte mycket att orda om egentligen. En ny samling ungdomar åker till Crystal Lake för att festa och bada nakna och faller en efter en offer för Jasons uppfinningsrikedom i hur man kan döda folk. Det mordet jag får allra starkast flashback till är när sällskapets tönt (Crispin Glover) får en korkskruv i handen.
  Jag kan på ett sätt inte fatta att jag är såhär luddig i min nostalgi just här, när jag vandrat upp och ner på 80-talets gator i princip sedan dess. Fredagen-filmerna har bara fått ligga där på livets klassikerhylla, outmanade, och det är på något vis ganska härligt. Ett litet rum av nostalgi som fortfarande är relativt ouppdaterat. Tills idag då när jag ska in och kladda.
  Men det känns härligt. Så fort jag ser Paramount-loggan följas av Frank Mancusos namn och Harry Manfredinis musik och chi-chi-chi-ha-ha-ha så är det som att man känner lukten av gillestuga, träpaneler och ostbågekladdiga fingrar.
  Jag tänker på för några veckor sedan när jag såg The Mutilator och raljerade lite kring hur övriga scener (dvs icke-mord) i slashers ofta är ett skrattretande famlande för att få tiden att gå. Där märker man faktiskt lite skillnad när man ser Fredagen den 13:e ändå. Så klart hinns det inte med några djuplodande personporträtt innan ungdomarna faller offer för Jason, men jag tycker ändå att man försöker (och lyckas) skapa någon slags känsla för personerna. Även om det är på ungefär samma nivå som Porky's så har man i alla fall koll på vem som är vem innan de dör.
  Fredagen Den 13:e del 4 behåller sin plats på klassikerhyllan.