Mörka Hemligheter

Mörka Hemligheter
Blown Away
1993
Bolag: Filmkompaniet

  Jag brukar hylla det tidiga 90-talet som thrillerns bästa år. Snillrika thriller som brukade marknadsföras som täta eller i bästa Hitchcock-stil men framför allt tycker jag det är något med de höstiga färgerna som slår an en ton.
  Den enda nackdelen var väl att den där vågen kom lite hand i hand med den erotiska thrillerns framfart. Här har vi en thriller som beskrivs som både tät och erotisk. Vi får väl se.
  Megan (Nicole Eggert) är en tonåring som får allt hon pekar på, en dag snärjer hon arbetargrabben Rich (Corey Haim), något som inte faller i god jord hos hennes hårdföre pappa, som även är den store entreprenören på den lilla skidorten där de bor.
  Men Megan är en femme fatale som snabbt börjar övertyga Rich om att pappan dödade hennes mamma och måste röjas ur vägen. Samtidigt är det något mystiskt med halvbrorsan Wes (Corey Feldman) som också verkar ha en agenda med deras förhållande.
  Detta låter ju onekligen som en "tät thriller". Vem kan man lita på? Eller rättare sagt, det är väl nåt sånt filmmakarna tänkt sig. En smart thriller som skulle få Corey-killarna på banan igen efter en knackig start på 90-talet, men som väl istället blev början på slutet.
  Det är lite deppigt att se Haim och Feldman från just den här perioden precis innan allt gick fullständigt åt helvete för dem. Corey Haim känns fortfarande som att han har kvar lite glow från ungdomsåren, men Feldman känns redan som 22-åring som det där vuxna barnvraket som Filip & Fredrik intervjuade i High Chaparall 10 år senare. Han är tyvärr fruktansvärt dålig också, mycket sämre än vad jag minns honom som i unga år.
  Men vi kan väl börja med själva intrigen. Det är ju inte det mest snillrika jag ramlat över men den hade definitivt mått bättre av att inte stöpas i den här Santa Barbara-formen som tyvärr blir fallet när så gott som alla skådisar är under medel och miljöerna är lite skevt lyxiga sådär. Att man dessutom försöker få till lite noir-känsla är nånstans mellan skrattretande och gulligt.
  Jag charmas lite av en scen som ska vara lite erotisk där man gärna hade velat ha George Michaels "I Want You Sex" i bakgrunden men istället får nöja sig en specialskriven variant som hela tiden snuddar lite vid originalet.
  Men trots allt jag klagar på så roas jag ändå av den här filmen. Den är lättittad och Corey Haims charm sjunger på sista versen men finns ändå kvar.