söndag 19 september 2021

Kamrat Mördare

Kamrat Mördare
Red King, White Knight
1989
Bolag: Jaguar Films

  Under mina mest frekventa videohyrarår var Jaguar Films ett bolag man ofta fick med sig filmer hem från i kassen från videobutiken. Ett lågbudgetbolag med ganska hygglig lägstanivå och ingick alltid i specialerbjudanden (till skillnad från snikna Transfer!!). De var också ganska bra på att marknadsföra sina filmer, varje kassett hade en lång radda trailers från aktuella filmer och till slut kunde man ju de där trailerna utantill. Jag och Micke Andersson satt och läste med i trailern för Spioner För Miljoner minns jag.
  Ur denna aska stiger också problemet med om man verkligen sett vissa filmer eller om man bara minns trailern väldigt väl. Kamrat Mördare med Max von Sydow med Tre Dagar För Condor-aura på omslaget, minns jag väl. Dels från lågprishyllorna men framför allt från Jaguars trailertjat.
  Men såg jag den? Oavsett så minns jag så lite att den är förtjänst av en sväng till i spelaren.
  Tom Skerritt spelar Stoner, en fd CIA-agent som lockas tillbaka i yrket efter att USA nås av information om att Sovjetunionens president, Michail Gorbatjov, ska mördas vid en offentlig tillställning av en torped. Stoner har lite spöken också, på hans sista uppdrag innan han lade av, begick hans fru självmord. Eller om hon mördades. Det där flashar förbi lite parallellt.
  Ja, detta är ju precis vad man trodde. En spionthriller (gjord för tv) i kalla kriget-land. Vem kan man lita på? Ja, det är just den biten som tilltalar mig här. Svängningarna i tillit. Som vanligt när det gäller spionfilmer så fattar jag inte jättemycket av intrigen (brist på intresse också, ska väl tilläggas) men jag har det ganska bra ändå när jag tittar på den. Rätt många spännande och rafflande scener med rotande i byrålådor och nervösa jakter gör ändå filmen lättslukad på något vis. Skönt att den har normal filmlängd också, spionfilmer har ju en tendens att vara en bra bit över två timmar, men detta är avklarat på behagliga nittio.
  Sedan ska det väl sägas att detta inte är nån John Le Carré-roman direkt, utan en tämligen lättsmält kioskspiondeckare med en del ganska våldsamma actionscener. Välgjort i all sin tv-mässiga enkelhet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar