En Kärleks SommarEn Kärleks Sommar
1979
Bolag: HemVideo
Mats Arehn är något av en förgrundsfigur inom svensk skräpfilm. Egentligen är han inte sämre än någon annan som hantverkare eller filmare, men har ett sällsynt dåligt omdöme blandat med kanske lite för bra kontakter i filmbranschen. Titta här på hans filmografi så förstår ni kanske lite vad jag menar. Samtidigt så är det ju inte filmer som är dåliga nog att bli kalkoner (förutom möjligen den idiotiska Persona Non Grata) utan mer bara inte speciellt sevärda svenska filmer.
Med allt detta i åtanke är det lätt att sänka förväntningarna. Man sätter på sig Arehn-glasögonen helt enkelt. Kanske är det därför som jag blir överraskad och lite smått imponerad av den här filmen.
Själva historien pendlar förvisso mellan konstig och olustig. En gift småbarnsfar (Gösta Ekman) skjutsar en ung "alternativ" tjej (Maria Andersson) hem från en begravning. Sedan fortsätter hon ringa honom när hon behöver skjuts och han utvecklar en besatthet av att hjälpa henne, som senare så klart leder till en hemlig affär.
Så långt inget unikt filmämne direkt. Trygga familjelivet hotas av längtan efter spänning och så vidare. Det som gör filmen lite speciell är att den gubbsjuka besattheten porträtteras i ett kärleksfilmsformat (se t ex titeln), vilket ärligt talat mest av allt bara känns konstigt. Men just den här desperata med samtidigt grubbliga tonen gör att man får rätt mycket känslan av amerikansk indiefilm av idag, och det känns plötsligt ännu mer märkligt att samme regissör totade ihop Kalabaliken i Bender ett par år senare.
Men som sagt, det är ändå en intressant film. Oberäknelig i all sin olustighet. Stort plus dessutom att den utspelar sig i 70-talets Stockholm. Karlsson På Taket-land.
Jag tycker filmen är bra. Mycket fina rollporträtt både av Gösta Ekman(Martin) och av Maria Andersson, som den söta unga kvinnan. Deras förhållande är ju dömt att misslyckas, naturligtvis, men filmen speglar på något vis ändå en medelålders mans längtan efter den ouppnåeliga och oförstörda kärleken. Kärleken över alla gränser. Fina miljöer från Stockholm och sist, men inte minst, Terje Rypdals vackra och stämningsfulla musik. Jag såg filmen på bio strax efter premiären. Var då blott 21 år men tyckte ändå att den "tog tag" i mig, den berörde mig. Tyckte också, som Martin, att Maria var en mycket vacker och spontan flicka. Har sedan sett den flera gånger om. Till alla som ännu inte sett den: Se den! En av Mats Arehn´s kanske bästa filmer! farbroresau, Göteborg
SvaraRadera