The Big Chill
1983
Bolag: Video Trade
Det mesta talar på förhand för att jag ska gilla den här filmen. Jag brukar gilla ensemblefilmer. Filmer utan självklara huvudroller och biroller med samspelta karaktärer. Nackdelen med den typen av filmer är att de ofta inte handlar om så mycket. Man är väl så nöjd med sina välskrivna karaktärer att man tycker att det kan räcka och låter handlingen vara typ...en fest.
The Big Chill är mycket nära att överhuvudtaget sakna handling. Ett gäng studentkompisar samlas för en gemensam väns begravning. Någon har karriär, någon har familj, någon har drogproblem och så vidare. Det skulle ju kunna vara jättebra. Men jag hittar liksom ingen kompis. Alla karaktärerna är så tråkiga, man tar ingens parti och bryr sig inte direkt om vad som ska hända. Ett tag börjar jag tro att det ska komma någon twist. Som att det fanns något i det förflutna som man inte fått reda på. Men det kommer inget. Istället kommer bara en lång rad av tråkiga dialoger blandat med obligatorisk 60-tals-nostalgi (dans till någon soulklassiker vid matlagning).
Nästan varje halvbra skådis på kartan 1983 är med här. Tom Berenger, Kevin Kline, Jobeth Williams, Mary Kay Place. Ett par lite bättre också, Glenn Close och William Hurt. Men det spelar ingen roll när de inte säger ett enda intressant ord.
Och Kevin Costner spelade den döde vännen, men blev helt bortklippt, de hade spelat in flashback-scener vad jag förstår. Han är visst med lite under förtexterna, som lik. Har sett denna, men minns i princip inget, utom att jag inte heller gillade soulmatlagningsdansen. Peters Friends däremot, är den här filmen men mångfalt gånger bättre!
SvaraRaderaVilken rolig fakta om Kevin, det kände jag inte till. Denna bloggen är mitt sätt att komma ihåg just filmen av den här typen. Värt?
SvaraRadera