Viskningar

Viskningar
Whispers
1990
Bolag: Filmkompaniet

  Herregud, vad är det för fel på 1990? Nästan all musik som gjordes då låter apa idag, och det känns som att samma sjukdom drabbat filmen i rätt stor utsträckning. Jag vet väldigt lite om filmteknik, filmformat och sånt men någonting måste ha hänt där i slutet av 80-talet som gjorde att alla filmer under en viss budgetgräns ser ut som Glamour i bildkvalitén. Lägg sedan till thrillergenrens alla tråkigaste klyschor (jakt i parkeringshus, hissar som inte funkar typ) och en filmmusik av den allra billigaste sorten. Ni vet, syntpukor och långa mörka pianotoner a la Rederiet.
  Så ja, lite svårt att komma in i någon riktig spänningsstämning här.
  Dean R. Koontz har skrivit boken. Jag har aldrig läst något av honom, men minns att det var såna böcker som brukar ligga vid sängen hos folk som man tänkte inte läste så mycket. Samma folk som inte läser alls idag, skulle jag tro. Det känns aningen märkligt att en roman ligger bakom manuset här, för handlingen är verkligen standardiserad thriller med dragning åt tv-hållet.
  Victoria Tennant spelar en kvinna som blir förföljd av en psykopat, och ja, det är väl typ det. Chris Sarandon gör i princip om sin roll från Den Onda Dockan och spelar en polis som "inte vet vad han ska tro" Visserligen har filmen en liten Stephen Kings twist, det får man ge den, men vägen dit - genom scen efter scen av medioker storstadsthriller - är nästan olidligt lång.