Avlyssningen

Avlyssningen
The Conversation
1974
Bolag: Esselte Video

  Ojdå, en kvalitetsfilm mitt i allt.
  Francis Ford Coppola är väl förvisso en väl ansedd regissör, men Esselte Videos omslag för ju inte direkt tankarna till Oscarsgalan. Tänkte kanske att detta var någon udda mellanfilm i hans karriär som man kunde lyfta ut i ljuset igen. Sanningen är väl snarare, har jag efteråt läst mig till, att detta är en klassiker som ofta dyker upp på listor över 70-talets bästa filmer men som jag aldrig ens hört talas om.
  Men misstankarna om att detta är finsmakarfilm kommer redan i inledningsscenen. I en lång tagning under förtexterna får man följa människor som står vid en mötesplats i en park via att en pantomimartist söker deras uppmärksamhet. Väldigt Hitchcocksk.
  Andra kvalitetsmarkörer såsom jazzsoundtrack låter inte vänta på sig. Saken är klar. Jag har fått en kvalitetsfilm i min spelare. Snopet. Det ska sägas att jag inte har något emot ansedda filmer, men den här bloggen går ju mer ut på att lyfta fram udda mainstreamfilmer från förr än att göra en tiotusende analys av något mästerverk från 70-talet. Nu är den sedd i alla fall. Får skriva några rader.
  Gene Hackman spelar en man som gjort sig ett namn i avlyssningsbranschen. Efter att ha agerat kallt inför sina uppdrag i alla år så blir han plötsligt känslomässigt involverad och besatt av personerna han avlyssning. Inte helt olikt den sentida tyska filmen De Andras Liv på pappret, fast där den filmen på något vis grep tag i mig och var intressant, så känner jag absolut ingenting för Avlyssningen. Gene Hackman är säkert "bra" i huvudrollen och så vidare, men jag sitter bara och hoppas på att filmen snart ska ta slut.
  Efter ett tag gör den det.