tisdag 24 januari 2017

Little White Lies

Little White Lies
Little White Lies
1989
Bolag: Arena

  Om någon skulle råka läsa den här bloggen på återkommande basis så vet ni att jag vurmar för tv-filmer. B-filmer är ofta härliga, speciella och stämningsfulla, men samtidigt väldigt osäkra kort. En tv-film är sällan något som chockar eller berör men ärligt talat har jag nog slutat leta efter de där kickarna inom film. Det är bara så fint att sitta och småtitta på en våldslös thrillerdeckare från 1986 som lika gärna kunde ha varit ett lite längre avsnitt av Matlock. Eller som här - en stabil romcom med farsinslag.
  En av mina absoluta favoriter inom tv-filmen är birollsansiktet Tim Matheson. Kanske grumlas mitt omdöme lite av att jag förknippar honom med en av mina absoluta favoritfilmer, Fletch, eller kanske att han är ganska lik min barndomsidol, Shakin' Stevens. Men Tim känns så himla fin på nåt vis. Som den pålitlige hantverkaren som alltid kommer i tid och gör ett bra jobb.
  Här spelar han Harry, en framstående läkare i Philadelphia som har lätt att hitta kvinnor med svårt att hitta den rätta. Precis samma är det för Liz (Ann Jillian) som är mitt i sin karriär som polis. De hamnar bredvid varandra på ett plan till Rom, spenderar en romantisk helg ihop och återvänder sedan till Philadelphia och bestämmer sig för att fortsätta träffas.
  Problemet är att de ljugit om vilka de är. Harry har förminskat sig själv och säger att han jobbar som biträde på sjukhuset, medan Liz har ljugit att hon och hennes släkt är förmögna och äger en stor hotellkedja.
  Tror ni det blir komplikationer?
  Liz är på jakt efter en känd bedragare som ligger inlagd på sjukhuset där Harry är doktor och det blir naturligtvis ett farsartat springande i dörrar där ingen vill ha steget och reda ut att de ljugit för varandra.
  Jepp, detta är precis så 80-taligt som ni kan föreställa er. Den här typen av romantiska farser är väl ungefär vad Blake Edwards pysslade med på 80-talet, och detta skulle lätt kunna vara något han gjorde mellan Blind Date och Skin Deep, även kvalitetsmässigt.
  Förstklassigt tv-filmsmys!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar