Motorvägsmördaren

Motorvägsmördaren
Freeway
1988
Bolag: Transfer

  Actionthriller. Så tråkigt. Men så härligt ändå.
  Ni vet vad jag pratar om. Filmer med thrillerhandling men actionaura.
  På samma sätt som att miljöerna i New York kan vara en förlåtande faktor för mig när filmer är tråkiga, så har Kalifornien och i synnerhet Los Angeles en motsatt effekt. Även den bästa av filmer blir lite lite tråkigare av de där soldränkta miljöerna och åttafilig motorvägsspaghetti.
  Ute i den kalifornska natten härjar en mördare på motorvägarna. Han skjuter till synes utan mönster ihjäl folk i bilar han kör förbi. En av de drabbade är Sarah (Darlanne Fluegel) som mister sin man i ett av mördarens dåd. Hon hemsöks av minnen och blir besatt av att få fast mördaren.
  Polisen, upplever hon, gör ingenting!
  Men det gör Frank Quinn (James Russo, som i den här filmen påminner lite om Nik Kershaw), en avstängd polis som också jagar mördaren av personliga anledningar.
  Och just det, mördaren ringer in till ett nattligt radioprogram och berättar innan han ska begå sig sitt nästa mord.
  L.A. enough for ya?
  Om inte så kan jag berätta att inramlingen är lite lagom noirig med snutar i fladdrande trendcoats, fåordig ex-snut och biljakter till slidegitarrer. Fattas väl egentligen bara en husbåt.
  Men nånstans i all tradighet så är det rätt mysigt ändå. Nostalgin igen, antar jag. Får lite samma känsla som när Chuck Norris gjorde polisfilmer och skulle vara en känslig tuffing.