Running Scared
1986
Bolag: Esselte Video
Det här soundtracket har jag haft i skivsamlingen hur länge som helst. Om jag inte minns fel så köpte jag det för nån tia i katalogen LP-Fyndet som ofta hade soundtracks billigt. Amerikansk cut-out. Står där i hyllan nånstans. Filmen har jag dock aldrig brytt mig om nämnvärt, den ser så jobbig ut på bilderna. Sköna snutar, knarklangare i hamnmagasin. Snark!
Men Billy Crystal var bra på 80-talet, tänker jag sen. Gjorde sin grej. Smart-ass New Yorker. Kanske finns det hopp för den här filmen ändå?
Men nä, detta är precis vad jag alltid trott. Gregory Hines och Crystal spelar två snutar i Chicago som gör saker på sitt sätt. Det har man ju sett. Här jagar man en knarklangare som heter Gonzalez nånting. Det har man ju sett. Men gör man det på ett roligt sätt då? Nej, verkligen inte. Det känns som att Billy Crystal inte haft något som helst inflytande som komiker. Man kan ju också tänka att man skrivit en roll som skulle passa honom, men här kunde han bytts ut mot i princip vem som helst i actionkomedi-skrået.
Det finns ganska många härliga beståndsdelar dock. Musiken är ju en av dem. En riktig soundtrackfilm, en sån där som nästan tar små musikbreaks ibland för att skivbolaget har lobbat in olika låtar som måste spelas. Hur ska vi få in den här Patti LaBelle-låten då? Hmm, släng en scen med lite omotiverad basket bara.
Det där kan man ju njuta av i brist på annat. Det som är så mycket 80-tal att man hade tyckt att det var överdrivet om det var nyproducerad film som skulle utspela sig då. Sedan gillar jag att det är vinter i filmen. Och ingen pittoresk julvinter, utan blaskig och blåsig storstadsvinter. Det gör väl omständigheterna lite mildare, men hjälper inte upp hundra minuter av fantasilös och slätstruken actionkomedi.
Oj, nej. Här får jag kliva in och stå upp för filmen :) Har sett den ett antal gånger ända sedan det begav sig där hemma på VHS. Faktiskt lite av en favorit när jag växte upp, och den funkar än idag.
SvaraRaderaEn av de klassiska actionkomedi, buddy cop-filmerna från 80-talet. Hela inramningen bjuder på hög mysfaktor där musiken är en starkt bidragande orsak. Chicago under vintertid gör också sitt. Det är en lättsam, fartfylld och rolig film helt enkelt.
Mellanpartierna tycker jag är en del av 80-tals filmerna som jag uppskattar. När man kör igång en skön låt och har ett mellanspel. Behöver inte vara en smart story, men i mitt tycke är det ett smart grepp som funkar för att fånga stämningen.
Ok, långt ifrån en perfekt film, men återvänder gärna till den lite då och då.
https://moviesnoir.blogspot.com/2012/12/running-scared.html
Haha, egentligen tycker vi nog rätt lika, men du har de där nostalgiska minnena av den som gör den mer värd för dig. Jag kunde visserligen känna den där fejk-nostalgin man kan känna av saker som bara är från 80-talet, men själva humorn kändes lite för trött för mig.
SvaraRaderaDock - man älskar ju inramningen! :)
Jag förstår vad du menar :) Det är mest känslan jag får från den här och flera andra 80-tals filmer som jag inte får med några andra filmer. Svårt att beskriva, men du vet vad jag menar ;)
Radera