1985
Bolag: Prisma
Screenshots på framsidan av omslaget. Då vet man!
Jag tror inte jag kan komma på ett enda exempel av när det varit skärmdumpar från filmen på framsidan som det inte varit vilseledande. Småsega tv-deckare med filmens enda explosion på bild på framsidan. Eller som här känslan av slasher applicerat på en medioker standardthriller.
Slashervibbarna följer dock med några minuter in i filmen. En ung tjej letar efter tvillingbröderna Sean och Michael (båda spelade av Robin Ward) vid deras hus. Plötsligt dödar Michael henne besinningslöst och spikar upp henne på ett träd i trädgården som nån form av religiös ritual.
Michael hamnar på dårhuset medan Sean skapar sig ett vanligt liv med sin fru Dale (Wendy Crewson). Femton år senare bestämmer de sig för att sälja brödernas barndomshem, en enslig och halv nedgången herrgård. När Michael får höra om det så dödar han en sjuksköterska och rymmer från mentalsjukhuset för att ta sig till huset. Till huset för att varna kommer Dr Clifford (Anthony Parr), det är Michaels brittiske doktor som får agera Dr Loomis här.
Det här med att vara i ett hus på natten och veta att det finns nåt sajko där ute, hmm, jag vet inte. Det var ju en läskig tanke när man var tio år kanske, men jag har riktigt svårt att finna någon som helst spänning i skuggor utanför fönster och knarrande golv idag. Kanske allra svårast när det står utom allt rimligt tvivel att det står ett fullblodspsycho där ute. Ni vet ett sånt där som stirrar galet och gör konstiga miner. Och så är det helt vaaansinnig musik när han är i bild också.
Sådär är hela första halvan av filmen. Totalt ospännande och trött. Men sedan tar den ändå en rätt rolig (men kanske aningen väntad) vändning där Michael till slut når huset, överfaller Sean i källaren och sedan kommer tillbaka i Seans kläder för att spela hans roll. Då kommer äntligen känslan av oj, vad ska hända nu, men tyvärr hittar man ganska snabbt in i sin snitslade bana igen och i stort är detta som en tv-film från 1989 i 1985-skrud.
Har redan glömt den.
Bolag: Prisma
Screenshots på framsidan av omslaget. Då vet man!
Jag tror inte jag kan komma på ett enda exempel av när det varit skärmdumpar från filmen på framsidan som det inte varit vilseledande. Småsega tv-deckare med filmens enda explosion på bild på framsidan. Eller som här känslan av slasher applicerat på en medioker standardthriller.
Slashervibbarna följer dock med några minuter in i filmen. En ung tjej letar efter tvillingbröderna Sean och Michael (båda spelade av Robin Ward) vid deras hus. Plötsligt dödar Michael henne besinningslöst och spikar upp henne på ett träd i trädgården som nån form av religiös ritual.
Michael hamnar på dårhuset medan Sean skapar sig ett vanligt liv med sin fru Dale (Wendy Crewson). Femton år senare bestämmer de sig för att sälja brödernas barndomshem, en enslig och halv nedgången herrgård. När Michael får höra om det så dödar han en sjuksköterska och rymmer från mentalsjukhuset för att ta sig till huset. Till huset för att varna kommer Dr Clifford (Anthony Parr), det är Michaels brittiske doktor som får agera Dr Loomis här.
Det här med att vara i ett hus på natten och veta att det finns nåt sajko där ute, hmm, jag vet inte. Det var ju en läskig tanke när man var tio år kanske, men jag har riktigt svårt att finna någon som helst spänning i skuggor utanför fönster och knarrande golv idag. Kanske allra svårast när det står utom allt rimligt tvivel att det står ett fullblodspsycho där ute. Ni vet ett sånt där som stirrar galet och gör konstiga miner. Och så är det helt vaaansinnig musik när han är i bild också.
Sådär är hela första halvan av filmen. Totalt ospännande och trött. Men sedan tar den ändå en rätt rolig (men kanske aningen väntad) vändning där Michael till slut når huset, överfaller Sean i källaren och sedan kommer tillbaka i Seans kläder för att spela hans roll. Då kommer äntligen känslan av oj, vad ska hända nu, men tyvärr hittar man ganska snabbt in i sin snitslade bana igen och i stort är detta som en tv-film från 1989 i 1985-skrud.
Har redan glömt den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar