The Black Widow

The Black Widow
Curse of the Black Widow
1977
Bolag: VTC

  Ja, videovåldsvågen drog ju inte bara in videovåldet i de svenska gillestugorna utan även en våg av filmer och bolag som gärna såg sig som en del av den. VTC var ju utan tvekan ett bolag med en del våld i katalogen, men lika ofta försökte man sminka upp rätt tafatta thrillers till något man inte borde se ensam.
  Här har vi ett skolboksexempel på det. En film som jag i alla år haft osedd i min skräcksektion av filmsamlingen. Låter rätt tuff, ser rätt tuff ut och inte blir förväntningarna mindre av att läsa baksidestexten. "Skräckens mästare presenterar 97 äkta rysarminuter". "Mästerverk i skräckstämning". Det låter det. Skräckens mästare är för övrigt, om ni inte redan visste, Dan Curtis. TV-filmsregissör mest känd för Kriget Vindar, men sure, han har en del tv-rysare i bagaget också.
  Här handlar det som en mystisk, svarthårig kvinna med fransk brytning som raggar upp män på barer. Dagen efter hittas de döda med söndertrasad bröstkorg och kroppen tömd på blod. Detta får man inte se utan bara höra om. Privatdetektiven Mark Higbie (Anthony Franciosa) blir kontaktad av en kvinna vars fästman blivit dödad. Hon är själv misstänkt för mordet, men tror att den här mystiska kvinnan (som syns på samma bar) ligger bakom det. Det är nu upp till privatdetektiven att lösa fallet.
  Ja, vad ska man säga. Känslan av tv-deckare kan ju infinna sig ibland även i rätt brutala thrillers från 70-talet. Det är något med de fladdrande trenchcoatarna. Här snackar vi dock mer än ibland. Detta skulle utan minsta tvekan kunna vara ett avsnitt av Rockford, eller kanske Mord och Inga Visor, om det inte vore för twisten att den här mystiska kvinnan förvandlar sig till en spindel när hon dödar sina offer.
  Skulle kunna vara en uppfriskande twist på det hela, men tyvärr är det inget annan än skrattretande. Dessutom övergår känsla av tv-deckare sakta till tv-deckarparodi (tänk Police Squad) under filmens gång. Titta gärna filmklippen på Instagram-upplägget här så förstår ni kanske vad jag menar.
  Men mitt i all parodisk deckaratmosfär så får jag en liten barndomskänsla av filmen ändå. Det är ju faktiskt ganska läskigt med lik inkapslade lik i spindelväv och hade det här varit en sån där tv-film man tjatade till sig att vara uppe för att se 1982 så hade den säkert levt glada dagar i mitt nostalgiminne idag.
  Hur som helst byter filmen plats efter 20 år på skräckhyllan.