fredag 26 november 2021

Pokergänget

Pokergänget
Thursday's Game
1974
Bolag: VTC

  En tv-film från 1974. Med Gene Wilder och Ellen Burstyn. Komedi, står det. Väcker en del frågetecken redan i teorin. Varken Gene eller Ellen var ju några utpräglade tv-skådisar. Gene gjorde dessutom den här filmen mellan Det Våras För Sheriffen och Det Våras För Frankenstein. Aldrig var han väl större än så. Ellen klämde in den mellan Exorcisten och Alice Bor Inte Här Längre. Oscarsnominerad för båda, fick en för Alice.
  Just ja, manus av James L Brooks, känd för Ömhetsbevis, Livet Från Den Ljusa Sidan och kanske framför allt för skapare av tv-serier som Simpsons och Taxi.
  Klart man blir nyfiken på vad det här kan vara för rulle. 
  Det handlar som Harry Evers (Wilder), en charmig men egocentrisk tv-producent som ser sitt livsverk raseras när frågesporten han producerar tappar tittare och han själv blir sparkad från sin post. Det vågar han inte säga till sin fru (Burstyn) utan fortsätter att gå iväg om dagarna som om han hade ett jobb. Istället går han mestadels till arbetsförmedlingen och sin kontaktperson, den blödiga och känslosamma Mrs Bender (Nancy Walker) som har svårt att hålla tårarna borta i sina möten med arbetssökande. Filmens roligaste och mest skruvade karaktär.
  Veckans fasta punkt är annars pokerspelet med grabbarna på torsdagarna, men efter ett bråk upplöses pokergänget. Dock enas han med vännen Martin (Bob Newhart) att det är rätt skönt att ha de där kvällarna iväg från familjen så de fortsätter ses på torsdagarna medan fruarna tror att de spelar poker.
  Jo, men visst låter det väl som att här finns potential för en New York-snackig relationskomedi. Och visst finns det replikskiften som är lite kul eller välfunna, men mest av allt är det tyvärr fokus kring Harry och Marvins bromance som tyvärr mest handlar om hur de ska våga lämna sina fruar. Inte roligt, inte sympatiskt, bara gäspigt och avslaget. 
  Men sure, det är ju alltid mysigt att se Gene Wilder i blomning.
  Mysteriet kvarstår varför Gene Wilder och Ellen Burstyn la energi på den här film mitt under blomstande karriär.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar