Three O'Clock High

Three O'Clock High
Three O'Clock High
1987
Bolag: Esselte Video

  Tänk er känslan när man inte ätit något på alldeles för länge så får man en stor skål med mac n cheese framför sig. Inte den godaste rätten i världen men så tillfredställande att bara sleva ner i en tom mage. Lite den känslan av comfort food får jag precis i början av den här filmen. En bortglömd highschoolfilm. Som börjar alldeles perfekt. En nördig 80-talskille försover sig, vattenkammar sig och drar iväg försenad till skolan till tonerna av specialskriven jangle pop.
  I skolan pratar alla om den nya eleven som ska börja, Buddy Revell (Richard Tyson). Han ska tydligen ha misshandlat en lärare på sin förra skola. Lite bortkomne plugghästen Jerry (Casey Siemaszko) får den otacksamma uppgiften att intervjua Buddy för skoltidningen, och hamnar direkt på kollisionskurs med honom. Buddy tål nämligen inte att man rör honom och när Jerry klappar honom på armen betyder det att han blir utmanad till ett slagsmål, klockan tre på skolgården.
  Sedan går filmen i princip ut på att Jerry har till klockan tre på sig att försöka stoppa fighten, eller på annat sätt klara sig ur knipan.
  Den här typen av dagen-allt-går-snett-highschoolfilmer tillhör nog de i genren jag gillar minst tror jag. Det är i alla fall John Hughes svagaste ögonblick i min bok. Men John kunde ju i alla fall konsten att blanda in lite värme i historien. Man hittade sin karaktär att identifiera sig med. Här hittar jag varken karaktärer eller värme utan en rak och nästan lite drogdimmig ungdomsfilm som varken bjuder på några direkt roliga scener eller intressanta situationer. Budskapet som förmedlas är väl något i stil med boys will be boys.
  Det är så konstigt bara för inledningen är verkligen helt perfekt. Bildspråket, känslan, kameraåkningarna. Man känner nostalgisk glädje över en film man inte sett innan. Angenäm känsla. Sedan är det som att Jonas Frick har tagit över registolen. Det hemtamt highschooliga ersätts av en smått burlesk är det dröm eller verklighet-känsla som jag inte får någon kemi med alls.
  Det är som att så fort man sätter skeden i sin mac n cheese så smakar den...kryddpeppar. Eller nåt.