Devlin

Devlin
Devlin
1992
Bolag: Filmkompaniet

  Vet inte varför jag har en känsla av att jag tycker Bryan Brown är bra. Han är ju egentligen en ganska träig och ensidig skådis, men han känns pålitlig på något vis.
  Här spelar han Frank Devlin, en New York-snut som blivit av med brickan på grund av sitt alkoholmissbruk, men när borgmästarkandidaten Jack Brennan mördas är han plötsligt eftertraktad av polisen igen och kastas in i utredning. Men efter att någon planterat bevis mot Frank så blir han själv huvudmisstänkt för mordet och istället jagad av polisen. Samtidigt som han på egen hand ska försöka få fatt i mördaren.
  Visst är det tråkigt och andefattigt detta. Gäsp-markörerna radas upp på en lång rad. Maffia, alkad snut, detective bla bla homicide bla bla. Det som håller humöret upp är att man faktiskt vill veta vem som ligger bakom mordet, hur allt hänger ihop. Själva thrillerdelen är inte så dum, på det sättet. Det finns en tanke, det finns en story. Vem jobbar för vem, och så vidare.
  Sedan känns det på något plan lite överraskande att detta är en tv-film. Inte för att den skulle göra sig bättre som högbudget-blockbuster direkt, men själva känslan ligger närmare nån medelbra action från typ New World Pictures än made-for-tv. tycker jag.
  Jag måste också nämna det konstiga i att se Lloyd Bridges i rollen som patriarken Bill Brennan, pappa till den mördade politikern. Det är ju exakt den typen av roller som han brukar parodiera, kanske allra närmast i Maffia!, så det blir oerhört svårt att ta honom på allvar i den rollen. Men mest piggar det bara opp, vilket kan behövas bland snutar i fladdrande trenchcoats.