Leviathan

Leviathan
Leviathan
1989
Bolag: Nordic

  Jag kan verkligen tycka att det är en kittlande känsla med skräckfilmer långt ner i halvdjupen. Tyvärr så har erfarenheten visat annorlunda. Segdragna och mörka. Oftast.
  Ett par kilometer ner under halvytan ser en djuphavsexpedition fram emot att få komma upp till ytan efter ett par månader under vatten. Då hittar man plötsligt ett förlist ryskt fartyg som inte finns på några listor, Leviathan. Kort efter upptäckten insjuknar en av besättningsmännen i en mystisk sjukdom som verkar vara någon form av genetisk förändring eller mutation.
  Det man har gjort är att man har släppt ombord någon slags livsform som inte bara dödar besättningen utan också samlar på sig dess intelligens och erfarenheter.
  Ja, en liten djuphavs-Alien här alltså. Finns ju ett gäng, framför allt från den här tiden i slutet av 80-talet. Om man gillar birollsskådisar är detta rena Oscarsgalan. Peter Weller, Ernie Hudson, Richard Crenna, Amanda Pays, Daniel Stern, Lisa Eilbacher och Hector Elizondo. Där har vi besättningen. Fina birollsansikten som vi i de flesta fall känner bäst från någon enstaka huvudroll.
  En på inget sätt omvälvande filmupplevelse detta, men på något sätt dröjer den sig kvar en aning. Den hinner aldrig bli direkt tråkig och är långt ifrån så (bildmässigt) mörk som jag befarade. På något vis är den tillfredsställande på samma sätt som Hotet Från Underjorden, som också är en film i en genre jag normalt sett inte bryr mig så mycket om, men som lyckas ta sig genom bruset.
  En försiktigt positiv överraskning.