Raising Cain
1992
Bolag: CIC Video
En film jag skjutit upp att se i alla år. Finns mycket som talar för den. Skådisar, regissör och så vidare. Men samtidigt har jag ju svårt för psykopatfilmer om de är lite skruvade, och det verkar ju denna vara.
Men ändå. Thriller. 1992. Vägrar dö nyfiken!
John Lithgow spelar Carter Nix, en framstående barnpsykolog som lägger ner mycket tid på sin dotter Amy. Lite för mycket tid, tycker hustrun Jenny (Lolita Davidovich). Carter verkar vara den perfekta pappan, trevlig, social och uppoffrande. Men bakom ytan döljer sig hans alter-ego Cain som kidnappar barn och dödar deras mödrar, allt för ett medicinskt experiment som hans pappa driver.
Den onda Cain hjälper inte bara Carter när han kidnappar barn utan även vid andra motgångar i livet, som när frun återknyter kontakten med sitt ex Jack (Steven Bauer). Han ser till att spåren efter mördaren som polisen jagar leder till Jack.
Första halvan av filmen får jag verkligen rätt. Det är flippat, det är hallucinogent. När mardrömmarna är inuti mardrömmarna, då tappar jag fokus och intresse. Men sedan reder den liksom ut sig och blir mindre drömmig och mer en riktigt bra Hitchcock-thriller. Som sig bör med Brian de Palma bakom spakarna kanske, men detta är väl ändå hans första Hitchcock-pastisch på ganska länge 1992?
Just den här split personality-grejen påminner faktiskt lite om hans gamla Sisters när jag tänker på det. Sedan är ju John Lithgow perfekt castad alltså. Finns det ett snällare ansikte? Det ligger väl kanske honom i fatet lite när han ska vara den ondskefulle Cain och ser ut mer som en kaxig mobbar-James Spader.
Totalt sett klart sevärd. Sista kvarten är Wow!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar