To Catch a Killer
1992
Bolag: Pacific
En riktig videoklassiker! Eller? I alla fall var den det i Halmstad i början av 90-talet. Alla videobutiker hade den på rekommenderas-hyllan och de flesta man kände hade sett den. Tror till och med mamma och pappa såg den. It was that big!
Själva historien behöver jag kanske inte fördjupa mig i här kanske. Detta är väl den första filmatiseringen om seriemördaren John Wayne Gacy och första gången jag hörde talas om honom. Det gjorde ju att den här filmen var spännande när man såg den på den här tiden. Är han skyldig? Ska de ta fast honom?
Idag är väl historien lite mer uttjatad via fler filmer, dokumentärer och så vidare. Därför blir jag överraskad av hur blown away jag blir även av denna omtitt, 30 år senare, även utan spänningsmomentet.
Brian Dennehy är till att börja med fullkomlig som Gacy. Hela hans väsen som skådespelare tigger ju om att få spela såna här roller. Växla mellan sympatisk och obehaglig på en sekund. Men den som allra mest går genom rutan för är Michael Rileys känslosamma polis Joe Kozenczak, som drivs av magkänslor och fylls av ångest när jakten på bevis mot Gacy gör att han försummar sin familj. Verkligen ingen ovanlig ingrediens i polisfilmer, men detta är nog första gången jag kan känna något för det.
"Name have been changed" står det som vanligt i inledningen när det är verklighetsbaserat. Inte bara namn utan även tiden. Man har inte ens försökt att placera filmen i det 70-tal som verkligheten utspelade sig, utan kör på i något slags 80-90-tal utan att gå in på den aspekten. Jag tycker det är ganska skönt. Det blir ju ofta annars när man filmatiserar historier från förr att väldigt mycket energi läggs på miljöer och scenografi. Här kan man säga att den energi lagts på känslor.
Väl värd en tretimmars omtitt!
Brian Dennehy är till att börja med fullkomlig som Gacy. Hela hans väsen som skådespelare tigger ju om att få spela såna här roller. Växla mellan sympatisk och obehaglig på en sekund. Men den som allra mest går genom rutan för är Michael Rileys känslosamma polis Joe Kozenczak, som drivs av magkänslor och fylls av ångest när jakten på bevis mot Gacy gör att han försummar sin familj. Verkligen ingen ovanlig ingrediens i polisfilmer, men detta är nog första gången jag kan känna något för det.
"Name have been changed" står det som vanligt i inledningen när det är verklighetsbaserat. Inte bara namn utan även tiden. Man har inte ens försökt att placera filmen i det 70-tal som verkligheten utspelade sig, utan kör på i något slags 80-90-tal utan att gå in på den aspekten. Jag tycker det är ganska skönt. Det blir ju ofta annars när man filmatiserar historier från förr att väldigt mycket energi läggs på miljöer och scenografi. Här kan man säga att den energi lagts på känslor.
Väl värd en tretimmars omtitt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar