Midnight Run

Midnight Run
Midnight Run
1988
Bolag: Esselte Video

  Alltid vanskligt att se om filmer man har goda nostalgiska minnen till. Denna minns jag ju som 5/5. Har sett om den någon gång under 90-talet och tyckte om den då också, men med åren blir jag lite rädd att göra upp med de där perfekta videominnena. Men ikväll tog nyfikenheten över: Midnight Run åkte på!
  Robert DeNiro spelar Jack, en prisjägare som utlovas en hög belöning för att hämta Duke (Charles Grodin), en torr revisor som ska ha svindlat en känd maffiaboss på pengar. Han är dock inte den enda som är ute efter Duke, även maffian så klart, men också ytterligare en prisjägare (John Ashton) och FBI med agent Mosely (Yaphet Kotto) i spetsen.
  Klassiskt upplägg för en actionkomedi, det finns säkert filmer med exakt samma handling till och med, så varför föll jag då så hårt för just denna i min ungdom? Det är lätt att förstå. Dels är den ju ett klassiskt matinée-äventyr med stor variation på miljöer och bra tempo rakt genom. Sedan är den ju castad med stark fingertoppskänsla. DeNiro och Grodin är så otroligt bra och fina i huvudrollerna, framför allt så är ju Charles Grodin en lysande komiker. Det glömmer jag ibland.
  Men filmen har också vett att växla tempo ibland. Det är inte action och jakt non-stop, utan ibland dras tempot ner och filmen blir lite mjukare, och det finns en liten känsla av John Hughes i de scenerna. Han kunde ju som ingen annan slänga en rörande dramascen mitt i en actionfars, och det gör man här också. Scenen där DeNiro får träffa sin dotter efter nio år gör gott bland biljakter och mafiosos.
  Det enda som egentligen inte är lika starkt som jag minns det är väl actionscenerna. Minns ju dem som hisnande, men det är 35 år sedan och mycket har hänt. Men föredrar dem ändå fram dagens CGI-fester.
  Kort sagt: Midnight Run är i god form 2024!