fredag 11 oktober 2024

Svindlande Affärer

Svindlande Affärer
Svindlande Affärer
1985
Bolag: Transfer

  Länge sen jag såg en svensk film ur samlingen. Det fick bli den här periferi-klassikern, som väl de flesta minns mer att den fanns än hur den var. Svensk thrillerkomedis enda grepp "väska full av pengar kommer på villovägar" tillämpas.
  Gösta (Wälivaara) driver en frisersalong med Rita (Sanne Salomonsen) när Göstas bror Rolle (Janne Carlsson) släpps ur fängelse och börjar bo hos dem. Rolle är en fullfjädrad mytoman men lyckas på något vis få bilmagnaten Bertil (Thomas Hellberg) att satsa i hans påhittade bolag som säljer paraboler, och så är snurren igång med förvecklingar och dråpligheter. Mycket av den eventuella komiken är dock lite lost in translation eftersom det mumlas en del i kombination med det legendariska svenska bioljudet från 80-talet. 
  Det som hörs desto mer är Bengt Palmers filmmusik med Pernilla Wahlgrens titellåt så klart, men också i övrigt ett klassisk mid-80s soundtrack med synttrummor och DX7 som piggar upp den annars inte alltför skojiga handlingen.
  Det är ju nåt visst med thrillerkomedier i 80-talets Stockholm, det kommer man inte ifrån, men där Jönssonligan verkligen har stått sig genom tiderna, så är Svindlande Affärer mer förankrat i sitt 80-tal. Skämten är förlegade (ofta sexistiska och rasistiska med dagens mått mätt) och bara helt enkelt inte så kul. Så vi lutar oss istället mot nostalgin. Att se alla de klassiska 80-talsansiktena komma och gå. Skådisar som Björn Granath, Lars Amble och Frej Lindqvist dyker upp några sekunder bara. Till Bengt Palmers synttrummor. Klart man blir lite glad.
  Men som film betraktat, mja.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar