In the Mouth of Madness
1994
Bolag: Sandrews
Jag är ingen stor fan av John Carpenter. There I said it. Visst gillar jag en del av hans filmer, en del jättemycket, men alltför ofta finns där en humoristisk ton som jag har svårt för i skräckfilm. Denna har jag aldrig ens sett tidigare, såg någon trailer som gav avsmak när den kom.
Skräckförfattaren Sutter Cane slår försäljningsrekord men vänder också upp och ner på samhället. Många av dem som läser hans böcker blir så påverkade att de får psykiska problem, en del av dem blir till och med våldsamma.
Sam Neill spelar en försäkringsutredare som en dag kontaktas av Sutter Canes förlag som låter meddela att författaren är försvunnen. Genom att läsa hans böcker och sedan lägga ett pussel av ledtrådar tror han sig veta att författaren gömmer sig i byn Hobb's End i New Hampshire. Tillsammans med hans förläggare Linda Style (Julia Carmen) beger de sig till staden som inte ens finns utmärkt på moderna kartor, men som ändå, när de plötsligt kommer fram, är en pittoresk småstad ute på vischan.
Väl där inser de att något är fel. Medborgarna de stöter på bär alla namn på karaktärer i Sutter Canes böcker och stan verkar mest befolkas av barn som driver omkring.
Jag kan tycka nu när jag skriver om det att den verkar jäkligt bra, och just den här biten, när de når fram till staden och allt fortfarande är ett mysterium, så är den riktigt bra och spännande faktiskt. Allt känns väldigt Stephen Kingsk (kan ju också bero på miljöerna i New Hampshire).
Men sedan blir det mer och mer en skräckbuffé med monster, demoner och så den där humorn som jag bävat för. Ni vet när en demon säger nått fyndigt. Gillar man den grejen så finns det nog en del att hämta här, men jag tappar tyvärr koncentrationen när allt bara blir specialeffekter och kladd.
Skulle vilja kapsla in mitt-biten av filmen. Gott om läskiga scener där. Resten, mja.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar