Bodyguard

Bodycount
Bodycount
1992
Bolag: Warner Home Video

  När jag brukar lovorda thrillervågen från 1992 är det lätt att tänka att Bodyguard skulle vara genrens Sgt Pepper. Men den är liksom inte ens med i genren på nåt vis. Här finns inga höstiga villagator, smarta vändningar eller psykologisk spänning. Bodyguard är nåt helt annat. Bra är den, men nåt helt annat. Länge sen jag såg den nu.
  Kevin Costner spelar livvakten Frank Farmer, som "trots att han lagt av" övertalas att beskydda sångerskan Rachel Marron (Whitney Houston). Hon är redan nu överbeskyddad av sitt entourage och vet inte ens om att hon får brev från någon som vill döda henne. Därför är hon också oförstående till att Frank ens ska vara i hennes hus. Schism uppstår.
  Men när hon sedan inser det allvarliga läget blir deras relation och bättre och djupare. Men personen som vill mörda henne kommer allt närmare.
  När jag skulle skriva om den här filmen fick jag kolla på IMDB vad deras rollfigurer heter. Trots att jag såg klart filmen för tio minuter sedan. Anledningen till detta borde väl vara att man inte ser några rollfigurer eller karaktärer. Man ser Kevin Costner göra sin grej, man ser Whitney Houston göra sin. Och de gör det så klart jättebra.
  Som thriller är Bodyguard inget speciellt. Snarare en tv-mässig schablon-deckare med en galning som klistrar hotbrev från tidningar. Det fina här är ju dynamiken. Återigen Kevin och Whitney. Hollywood-glansen. Första halvan av filmen är lite segare än jag minns den som, men andra halvan, från att de åker ut till vildmarksstugan och slutscenerna på Oscarsgalan är lika mäktiga idag som när jag satt och slevade i mig chips till den här filmen första gången 1993.