Rush Week
Rush Week
1989
Bolag: Sandrews
Blev så sugen på en slasher!
Jag har tidigare ondgjort mig över den där blanka direkt-på-video-bilden som drabbade b-filmen när man gick över till videoformat mot slutet av 80-talet. Vet inte vad som händer, men jag har sakta börjat ömma för den på sistone. Kanske försöker jag utvidga mitt nostalgitänk till att även innefatta sena 80-talet, öppensinnad som jag är.
Här har vi i alla fall ett ståtligt exempel på allt det där. En mördare är lös på college och en präktig student försöker komma hen på spåren genom att skriva en artikelserie i studenttidningen.
Ska jag rangordna typiska, amerikanska ungdomsmiljöer så kommer nog college och universitet längst ner på listan. Får ingen riktig kemi med fakulteter, alphabeta, dekanus, dorms och grejer. Kanske för att jag inte förstår den miljön ens på svenska. Här är det i alla fall en massa gaaalna studentfester som jag ser med fingret på fjärrkontrollen men själva mordhistorien är lite fängslande på ett okomplicerat och gulligt sätt. En del naket, så klart, och så då och då lite mord som inte skildras alltför explicit.
Inte så svårt att hänga med i svängarna direkt. Det som inte står tatuerat i folks pannor framgår på andra sätt. Scener när någon lägger på telefonluren och säger hmm till sig själv. Någon lämnar visst en avslöjande klippbok framme på soffbordet.
Inte heller regeln att låta ett lokalt new wave-band stå för underhållningen på festen lättar man på. Här är det ett utklätt The Dickies som har den äran. Bra Buzzcocks-pop!
Läs mellan mina sarkastiska rader nu. Klart man gillar detta. Precis vad jag var sugen på!
Åh, vad sugen jag blev på den här nu. Ibland är en vanlig by-the-book slasher utan en massa jobbig originalitet precis allt man begär av livet. På tal om det sena åttiotals-slashers såg jag två rätt nyligen som var helt okej: Hide and Go Shriek, verkligen jättejättedum, men småcharmig, sak om ett gäng ungdomar som vill festa och nuppa i en kvällsstängd möbelaffär och blir stalkade av en sexuellt förvirrad mördare av den pajigare sorten, och australiensiska Bloodmoon (okej, inspelad 1990 och rent teknisk en nittiotalsfilm... men jag tycker nittiotalet börjar "på riktigt" nån gång kring årsskiftet 1991), blodig sak som puttrar på på ett ganska mysigt sätt med alla high school-slasher-klyschor sittande på rätt ställen... Ballar ur lite mot slutet dock, udda och inte helt lyckat val av mördare. Just det, Cutting Class med Brad Pitt var en annan bra sen åttiotalare som jag såg relativt nyligen (börjar tyvärr få slut på tidiga åttiotalsrullar). Tror dessvärre inte några av dessa fanns på video i Sverige (kan ha fel), men det finns ju andra sätt att se dem, t.ex. jättebilliga begagnade DVD:s på Amazon UK.
SvaraRaderaThe Burning?
SvaraRadera