Salems Lot - Återkomsten

Salems Lot - Återkomsten
A Return to Salem's Lot
1987
Bolag: Warner Home Video

  Någon kanske minns min gränslösa förtjusning över tv-filmatiseringen av Stephen Kings "Salem's Lot" här i bloggen för ett par år sedan. Ändå har det dröjt tills nu för mig att trycka in uppföljaren i videospelaren. Kanske inte så konstigt egentligen, uppföljare brukar ju oftast inte bara vara sämre utan även på något vis föra originalet i lite sämre dager.
  Ett par saker med den här filmen intresserar mig i teorin i alla fall. En uppföljare som är en spelfilm (alltså biovisad) trots att originalet, den som är baserad på Kings bok, är en miniserie gjord för TV. Förhållandet brukar ju snarare vara det omvända.
  Sedan är den gjord av Larry Cohen, mest känd för It's Alive-trilogin men framför allt totalt oförutsägbar i vad han gör och hur bra han gör det. Ena sekunden gör han påkostade storfilmsmanus (Phone Booth, Torpeden etc) för att nästa sekund göra trash cinema av Troma-karaktär.
  Så det är klart man blir nyfiken var på skalan en Stephen King-uppföljare från 1987 ska hamna.
  Om man bara utesluter möjligheten att Larry Cohen, någonstans i mitten av sin karriär, plötsligt skulle drista sig till att göra en vampyrslasher av dussinkaraktär och dessutom i uppföljarformat, så måste nog detta ses som någon slags homage till genren. Ungefär som Tarantinos hyllningskaruseller numera. Eller som Wes Cravens "Scream" på 90-talet.
  Vi säger så.
  I så fall är det ett roligt ihopkok av måsten i sådana här sammanhang. Handlingen först då. Huvudpersonen är journalisten Joe Weber spelad av Michael Moriarty. Detta älskade b-filmsansikte är inte bara en Cohen-favorit utan perfekt i rollen. Här ser han ut som en förvuxen Anthony Michael Hall ungefär. Han får vårdnaden av sin värsting till son och tar honom från storstadsbuset ut på lugna landet och byn Jerusalem's Lot där han växte upp.
  Oturligt val då hela staden ser ut precis som när Joe lämnade den och alla är dessutom lika gamla som då. De är så klart vampyrer och söker förståelse av Joe och ber honom skriva deras bibel.
  Liknande upplägg som i originalet alltså, fast där Stephen Kings historia var oförutsägbar och spännande är detta bara som att fylla i färgerna i en målarbok.
  Festsminkade 80-talsungdomar får fel på bilen mitt i natten. Wops! Några övernattande luffare blir dödade och uppätna av skrattande småbarn. Rätt läskig scen, faktiskt.
  Men mest av allt roas man ju av hur filmen är som en smoothie på ens videosamling från högstadiet. Lucio Fulci finns här på ett hörn. Orgelkonserter på moog i spänningsscenerna. Kalla kriget finns här. Rädslan för det andra.
  Man biter ju inte på naglarna direkt, men videomyset finns här.