Punchline

Punchline
Punchline
1988
Bolag: VideoTrade

  Hemmafrun Lilah (Sally Field) lever klassiskt villaliv med man och två barn, men drömmer om att få folk att skratta på de coola ståuppklubbarna inne i New York och tar varenda gig hon kan få. Där träffar hon Steven (Tom Hanks) som misslyckats med sina läkarstudier och nu hankar sig fram som komiker på de här klubbarna men drömmer om ett gig på nån talk show i TV. De blir vänner och stöttar varandra till framgång, något som retar Lilahs man John (John Goodman) som helst vill ha att hon lägger ner sina komikerdrömmar och tar hand om familjen.
  Jag kan känna att det såhär i teorin var ganska bäddat för något jag skulle gilla. Ser framför mig en kul blandning karaktärer, oneliners och nån slags hjärtevärmande historia. Och visst är det väl nåt sånt man försöker sig på. Karaktärerna som försöker hanka sig fram i New Yorks undre komedivärld är visserligen bisarra men aldrig roliga. Att jämföra med den egentligen snarlika filmen Memories of Me där samma upplägg känns välskrivet och roligt.
  Och en film som utspelar sig till stor del på en ståuppscen skulle ju kunna vara fylld av små oneliners som man inte ens behöver krysta fram ett sammanhang till. Men nä, minns inte ens att jag fnissade någon gång under filmen.
  Men visst, det är ju härligt att se Tom Hanks in his prime och Sally Field gör väl också lite av sin paradroll som utarbetad kvinna med glimten i ögat. Det räcker en bit men är inte roligt.