Only the Lonely

Only the Lonely
Only the Lonely
1991
Bolag: Nordic

  John Candy är en skådis som jag i grunden gillar, men som de flesta andra SNL-komiker så har han ett av- och påläge. I påläget är han olidigt gapig och övertänd, men i avläget tycker jag han är en av de mest sympatiska skådisarna i det sena 80-talet. Jag minns när precis när hans stjärna började falla. Jag jobbade i en videobutik då. Det var ungefär samtidigt som Chevy Chase slutade vara efterfrågad. Plötsligt började man få in hans filmer i ett exemplar som ofta stod outhyrt på lördagskvällen.
  Det var också då som John Candy slutade låta sig typecastas som tjock och galen, och istället tog lite mer nedtonade och dramatiska roller. Det är sorgligt att karriären tog den vägen ner då, för det är då han var som absolut bäst, tycker jag.
  Här spelar han Danny, en social och glad kvarterspolis i Chicago som ändå lever ett ensamt liv ihop med sin mamma. En dag träffar han Theresa (Ally Sheedy), en introvert tjej som har en liknande livssituation. Hon lever och jobbar med sin pappa som är begravningsentreprenör. Danny lyckas övertala henne att gå på dejt och de blir tillsammans. Mamma Rosa (Maureen O'Hara) har dock inte mycket till övers för den nya flickvännen. Dels vill hon hellre att Danny ska bo kvar och ta hand om henne, och dels kommer Theresa från fel släkt.
  Danny och Theresa står på sig och bestämmer sig för att gifta sig. Men klarar verkligen Danny att inte vara nära sin mamma som han alltid bott med?
  Jag vet inte varför jag inte får någon direkt känsla för den här filmen. Allt finns ju där framför mig. En småputtrig kärlekskomedi, det är höstigt, det är vintrigt, det är John Candy, det är Ally Sheedy. Alla pusselbitar finns där. Det är bara känslan för själva historien som saknas. Man gillar ju både Danny och Theresa och vill att de ska bli ihop, men det vilar en Hallmarksk enkelhet över allting. Filmen är absolut inte dålig, inte tråkig heller och jag har inget emot någon av skådisar. Men det är väl just det där mellanmjölkiga som gör att man aldrig blir riktigt engagerad heller.
  John Hughes har producerat men varken skrivit eller regisserat. Jag tror att hans penna hade kunnat göra underverk på den här filmen.