Bloodbath at the House of Death
1984
Bolag: VTC
Få filmgenrer är väl så överladdade som parodier. Vet inte varifrån man fått att varje sekund tvunget måste innehålla något kul om man sysslar med den här typen av komedier. Jag menar, i en vanlig komedi är man ju nöjd med en handfull småkul saker för att man känna sig hyfsat nöjd.
Men här börjar det regna sköj redan under förtexterna. Det är som att man efter varje mening ställt sig frågan hur kan vi göra det här ännu roligare? Det finns exempel på när det lyckas. ZAZ-filmerna till exempel, som ju är kalibrerade i perfektion i sin blandning av gags. Det är ett tio skämt i minuten, men nästan alla är roliga.
Större problem när ration är lika hög fast träffsäkerheten kanske 1 på 50.
I den här brittiska skräckfilmsparodin från 1984 gör man en så kallad genre spoof, det vill säga inte en parodi på en given film utan mer på rysare generellt. Bra så långt, jag tycker det brukar vara mycket roligare än de som gör sig lustiga över en viss film, scen för scen. Här är det väl i synnerhet den brittiska skräckfilmstraditionen med Hammer Horror och sånt som fått en släng av sleven.
Kenny Everett och Pamela Stephenson (från Inte Aktuellt) spelar ett par som besöker en gammal herrgård där 18 mord inträffade samma natt för många år sedan. Redan på den lilla byns pub anar man oråd då alla bybor har en satanisk symbol som tatuering. Sedan avlöser knasigheterna varandra. Oftast inte alls roligt, ibland halvskojiga missförstånd och en handfull höhö-ögonblick av Mel Brooks karaktär ("Look out a bat!" och så ramlar ett slagträ ner från taket).
Men de roliga replikskiften som trots allt finns drunknar bland alla flippade över-gränsen-scener, som sagt 10 roliga skämt är rätt dåligt pinkat på 500 försök.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar