The Guardian

The Guardian
The Guardian
1984
Bolag: Transworld

  Den här filmen har jag haft i evigheter. Ett av de vanligaste Transworld-släppen att hitta på loppisar på den tiden man kunde hitta hyrfilmer på loppisar. Jag undrar varför. TV-film från 1984. Kan ju knappast varit något man storsatsade på.
  Sen har den stått där i hyllan. Ser ju inte superkul ut direkt. Men den är inte så dum faktiskt.
  En välbärgad trappuppgång på Manhattan oroas av hur brottsligheten ökar i deras område efter att en av hyresgästerna skjuts till döds för några få sedlar av ett par rånare som tar sig in i porten. Dagen efter blir en kvinna våldtagen av en narkoman när hon är i tvättstugan.
  I huset bor tv-producenten Charlie Hyatt (Martin Sheen) som får tips av en kollega om John Mack (Louis Gossett Jr), en man som hjälper folk att göra sina bostäder säkra. De hyr in honom och han tar sitt jobb på största allvar. Han bosätter sig i trapphuset och styr med järnhand så ingen obehörig kommer in. Problemet är att hyresgästerna känner att deras frihet blir begränsad. De är liberala medelklassakademiker som varken vill göra avkall på sin frihet eller vara fördomsfulla eller rasistiska.
  Men John Mack blir allt populärare när han avstyr det ena brottet efter det andra, och till slut är han som en pappa för gamlingarna i trappen och hjälper dem med vardagsbestyren för deras egen säkerhets skull.
  En som är mindre imponerad är Charlie. Han får en känsla att något inte står rätt till och lägger fram en teori om att John själv ligger bakom attackerna han avstyrt. Har han rätt? Och ännu viktigare, får han med sig sina nöjda grannar i sina tankebanor?
  Ja, mer spännande än så är det inte. Ganska stor del av framför allt mittersta delen av filmen handlar i stort sett bara om att folk glömmer stänga dörren ordentligt och får en utskällning av John Mack. Det känns lite som att man sitter och tittar på en street smart New York-variant av Goda Grannar.
  Men det är faktiskt en intressant film, på något vis. Aldrig tråkig, även om det kan låta så. Grannarnas sätt att på ett lite krampaktigt vuxet och vettigt sätt lösa konflikter känns väldigt ofilmiskt på något vis. Någonstans halvvägs börjar jag fundera om filmens syfte. Kommer detta leda nånvart? Vill man berätta något? Nä, skulle jag säga. Detta blir snarare som en liten smygtitt in hos några grannar som brottas med vad som väl ändå måste anses vara ganska vardagliga problem.
  Sedan är det ju alltid ett nöje att se Martin Sheen. Världens mest perfekta (manliga) birollsskådis.