Twin Sisters

Twin Sisters
Twin Sisters
1992
Bolag: Filmkompaniet

  Återkommande läsare av den här bloggen vet att jag absolut inte har något emot tv-filmer. De känns oftare som ett säkrare kort kvalitetsmässigt än genomsnittlig b-thriller, till exempel.
  Ett betydligt skakigare upplägg är Direct-to-video, denna filmstyggelse där b-filmsproducenter kunde trycka ut i princip vilket skit som helst på video utan att behöva bry sig om kvalitetsfilter från exempelvis tv-producenter eller biodistributörer.
  Här har vi en sådan. Tror faktiskt det är den allra första jag ser och skriver om i den här bloggen hittills.
  Det som ändå borgar för att denna film kan ha viss verkshöjd är James Brolin och Frederic Forrest, tv-slitvargar som jag i alla fall inbillar mig inte tackar ja till vilket skit som helst.
  Med de kanske lite överdrivet kritiska ögonen är det lättare att bli positivt överraskad, märkte jag precis.
  Stephanie Kramer spelar Carol Mallory, en kvinna som åker från Los Angeles till Montreal när hennes tvillingsyster Lynn, som hon inte haft kontakt med på länge, är försvunnen. Väl där får hon veta att systern tros har omkommit i en husexplosion. Var det en olycka eller blev hon mördad? När Carol rör sig runt på stan märker hon hur många, framför allt män, tror att hon är Lynn. Det visar sig att Lynn har jobbat som call-girl och hamnat mitt i en konflikt mellan rika, kriminella.
  Carol väljer att inte berätta om Lynns bortgång utan börjar istället spela henne i jakten på att få veta vad som hänt henne.
  Men kan väl säga att den här filmen står på några olika ben. Som klurig vem-kan-man-lita-på-thriller tycker jag den håller. Den har sina intressanta vändningar, och framför allt sista kvarten påminner lite om en sån där Alfred Hitchcock Present-luring som ändrade skepnad in i sista sekund.
  Sedan finns det en actionsida av filmen också. Den är lite tröttare. Det är storstadsthriller-klassiker som jakter i parkeringshus och skumma gränder. Gäsp gäsp. Det mest positiva om den biten är väl att det bitvis känns lite som en Chuck Norris-thriller eller liknande. B men ändå härligt.
  Kanske är det min låga förväntningar som talar nu, men rätt hygglig thriller ändå. Om än insvept i känslan av Jackie Collins-miniserie med Rederiet-klink som soundtrack.