Cutting Edge
1992
Bolag: Warner Home Video
En av de bästa egenskaperna i sportfilm är när det är så lite sport som möjligt. När sporten är ett ramverk för något bättre och mer intressant. Ju mindre insatt jag är i en sport, desto viktigare blir denna faktor. Listan av amerikanske baseboll-filmer jag inte sett är extremt lång.
Doug Dorsey (D.B. Sweeney) är en ung och framgångsrik hockeyspelare som får se sin karriär i spillror när han blir blind på ena ögat (jag kände inte till denna begränsning). När allt känns som mest hopplöst så blir han kontaktad av Anton Pamchenko (Roy Dotrice), en konståkningstränare på jakt efter en partner till sin stjärna Kate Moseley (Moira Kelly).
Kate har ett rykte om sig att vara hopplös att samarbeta med, och samarbetet med Doug börjar i katastrof. Men vet ni, sakta börjar de två förstå och tycka om varandra.
Kanske spelar mina låga förväntningar in men jag gillade denna. Lättittad romcom snarare än sportfilm, och med lagom långa konståkningssekvenser. D.B. Sweeney är sympatiskt smågrubblig i huvudrollen och även om Moira Kellys rollfigur är menad att vara osympatiskt kaxig så tycker jag att hon i så fall är mer uppfriskande. Är inte bekant med henne sedan tidigare men hon har en ljuvlig Winona Ryder/Thora Birch-aura som lyfter filmen ett snäpp.
Sedan har ju mycket med själva tidsinramningen att göra också. Inspelad 1992 är detta en perfekt brytpunktsfilm mellan 80- och 90-tal. Här finns den murriga, vintriga 90-talskänslan i själva grundfilmen, men som bryts av av 80-talstypiska träningsmontage i motljus.
Klart mer njutbar än jag vågat hoppas på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar