söndag 25 september 2022

Funhouse

Funhouse
Funhouse
1981
Bolag: Esselte Video

  Tobe Hooper har lite samma förbryllande filmografi som Wes Craven. Banbrytande klassiker varvat med dussinthrillers och uddlösa tv-filmer. Mellan Eaten Alive och Poltergeist klämde han in den här filmen som jag har sett för många sedan, eventuellt mer än 30, under min mest slasherslukande period och minns vagt som ingen favorit.
  Sånt kan ju tiden ändra på. Nytt försök.
  Tonåriga Amy (Elizabeth Berridge) smyger ut på dejt med Buzz (Cooper Huckabee) för att gå på ett kringresande tivoli, trots att just det här tivolit har dåligt rykte sedan två ungdomar försvann där förra gången. Inte nog med det, man tycker dessutom det är en bra idé att hoppa av tåget i The Funhouse för att övernatta där inne med två kompisar.
  Man blir då vittne till hur en man i Frankenstein-mask mördar tivolits spådam. Det visar sig att hela det kringresande tivolisällskapet är nån slags inavlad familj och mannen i Frankenstein-masken är en vanskapt vuxen son som verkar ha gjort en del dumheter.
  Så nu är man fast i det nedsläckta tivolit omringade av en massa cirkusfreaks.
  Visst finns det något skräckfilmsmysigt i miljön. Rangliga mekaniska clowner och skev cirkusmusik. Och ej att förglömma: 1981. Det ultimata slasheråret vad det gäller frisyrer och tajta jeans. Tyvärr är det nog de enda positiva känslorna jag känner här.
  Det är som att filmen fastnat mellan två olika världar. Den är liksom vare sig tillräckligt bra eller tillräckligt sunkig. Jag saknar b-filmens oförsägbarhet lika mycket som dramaturgisk kvalitet. Den här typen av filmer är för mig oftast mest beroende av stämningen, och nog finns det korn av mysig slasherstämning här, men i det stora hela blir det mer som en utspädd Tourist Trap.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar