Hur Jag Lärde En FBI-Agent Att Dansa Marengo

Hur Jag Lärde En FBI-Agent Att Dansa Marengo
My Blue Heaven
1990
Bolag: Warner Home Video

  Warner var inne i en period i början av 90-talet med många filmer där 80-talsstjärnorna började floppa (Nothing But Trouble, Den Osynlige Mannen, Fåfängans Fyrverkeri osv) och jag räknar in den här filmen i den skaran på nåt vis. Filmer man läste dåligt om.
  Steve Martin spelar Vinnie, en snajdig och snackig maffiaboss som ska vittna i en rättegång och därför beviljats skydd av FBI. Den lotten faller på Barney Coopersmith (Rick Moranis) som är hans raka motsats. En bokstavstrogen rätt-ska-vara-rätt-agent, pedantisk och stel.
  Trots att Vinnie är tillsagd att hålla låg profil i sin hemliga identitet så är han babblig och notoriskt kriminell. Samtidigt blir Barney lämnad av sin fru för att han är för tråkig, och då ser Vinnie det som sin uppgift att göra honom mer avslappnad och framåt.
  I början av 90-talet gick ju Steve Martin in i en fas där han nästan bara spelade välmenande, klumpiga män. Jag såg framför mig en sådan film här, men den här påminner mer om hans tidiga 80-tal, screwball-komedier som Lonely Guy eller Dr. Hfuhruhurr. Framför allt första halvan är skruvad finkomedi sådär. Andra halvan blir mest ett tröttsamt ältande av italienska maffia-schabloner, men att se Rick Moranis "ta för sig" är otroligt roligt. Hela hans existens är ju helt omöjlig att inte älska.