Robocop 2

Robocop 2
Robocop 2
1990
Bolag: Nordic

  När jag ska se om gamla klassiker jag glömt så landar jag ofta i tvåor, har jag märkt. Även tvåor jag har mycket goda minnen av är det sällan jag sett om, faktiskt.
  Robocop 2 såg jag på bio. Blown away! Och lättflirtad, ska väl tilläggas. Det jag konstaterade om Hajen 2 häromdagen, hur man inte direkt spunnit vidare på historien utan bara kört den än gång till, stämmer inte här. Här har man vridit till historien ett kvarts varv till, men frågan är till vilken nytta?
  Samhället har tappat greppet om Detroit. Brottsligheten, korruptionen och våldet har tagit över helt, och det enda som styr är egentligen drogen Nuke. När inte ens Robocop klarar av att tygla situationen börjar man utvecklar en Robocop 2, en större och kraftfullare robot. Men den hjärna man använder kommer från en ihjälskjuten knarkkung, så snart finns där två robocopar där ute, en god och en ond.
  Det som gör ettan till en av mina actionfavoriter genom åren är att den har ett sådant hjärta. Bland all överdådig action så finns där en melankoli i hur Murphy längtar tillbaka till sitt gamla liv, och känslan över att samhället håller på att tippa över ger en viss nerv åt hela filmen. I tvåan har det verkligen tippat över och då känns det som vilken framtidsdystopi som helst ungefär, men jag tycker ändå att man lyckas hålla en bra stämning i själva historien. Den påminner lite om den samtida Darkman, på många sätt. Man hatar verkligen skurkarna. Det är ett bra actionbetyg.
  Mot slutet, när tekniken och de rena actionscenerna tar över, känns det så klart föråldrat och styltigt, men resan fram dit tycker jag håller fint än idag. Men jag saknar Basil Poledouris Robocops-tema från ettan. Den spelar en stor roll där, och hade kunnat sätta mer färg här med.