Atlanta Child Murders
The Atlanta Child Murders
1985
Bolag: MDC
En av anledningarna till att jag föredrar att se filmer framför tv-serier är att filmerna tar slut. En upplevelse som tar ungefär 1,5 timme och som man sen kanske bär med sig. Eller inte. Att jämföra med serier som bara fortgår, nya avsnitt och säsonger, man hamnar efter, man tappar tråden. Men filmer - det är grejer det!
Det är också lite anledningen att jag sällan kollar på miniserier från förr. Har en hel hylla i vhs-samlingen med såna här serier på 2-3 kassetter, som känns långa och oöverstigliga när man står där och väljer, men sanningen är ju att jag ytterst sällan ångrar mina val efteråt. Nu har jag tagit mig genom den här. Det tog några dagar, men jag gjorde det. Och det var värt varje sekund.
I brytpunkten mellan 70- och 80-tal mördas fattiga barn- och ungdomar i Atlanta. Efter att för lång tid gått innan man fått upp ens ett spår efter mördaren börjar man göra en ansats att bevaka broar där liken dumpats. En polis hör ett plask och kort därefter passerar en bil i sakta fart. I bilen sitter Wayne Williams, en 21-årig svart man som har varit lite känd för allmänheten för att ha byggt en egen radiostudio i ung ålder och nu försöker få igång en karriär som manager för unga soulartister.
Det finns egentligen inget som binder Wayne mer än att han var just vid den där bron, och när man några dagar senare hittar en död kropp i floden anhåller man Wayne för mordet och alla andra mord på unga som plågat Atlanta.
Det finns ingen riktigt poäng med att gå in på alla rättegångens turer fram och tillbaka, men det är ju den biten som största delen av filmen, hela andra kassetten typ, handlar om.
Låter kanske tråkigt men jag är som trollbunden av denna. Kvalitetsskådisar i alla roller. Jason Robards, Rip Torn, James Earl Jones, Morgan Freeman och lite längre ner bland birollerna namn som Bill Paxton och CCH Pounder.
Jämfört med dagens true crime, så finns det inget direkt djup i denna, men det gör mig egentligen. Mer som en rekonstruktion än en dramatisering. Rätt skönt att en voice over tar historien framåt till exempel. Jag bara njuter av en lagom intressant historia framför av top of the line-skådisar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar