Föräldraskap

Föräldraskap
Parenthood
1989
Bolag: Esselte Video

  Den här filmen och jag kunde ha fått en bättre start i vår relation. Hyrde den på OK Vallås nån gång kring 1990. Med Tre Amigos och Supernollan i ryggen förväntade jag mig en riktig screwball-komedi med Steve Martin. Omslaget hjälpte väl kanske till lite att bygga förväntan. Tyckte den var noll rolig.
  Inte så konstigt om man ser till mina förväntningar kanske. Nu tycker jag visserligen att den här filmen bitvis är riktigt rolig idag, men det är ju mest av allt ett hjärligt och innerligt drama om att vara en del av en familj. Huvudrollens Gil Buckman (Steve Martin) blev aldrig sedd av sin far som ung, och vill därför ge sin stora familj all den uppmärksamhet han aldrig fick.
  Systern Helen (Dianne Wiest) är frånskild och fullt upp med att tygla sina rebelliska tonåringar och Nathan (Rick Moranis) är fast besluten att hans femåriga dotter kommer gå långt om hon lär sig det periodiska systemet istället för att leka med barnsliga barn.
  Visst, det är lite kaotiskt stundtals, men inte alls så högljutt som jag såg framför mig. Snarare varmt, välformulerat och framför allt välspelat. Castat i perfektion ner till minsta biroll. Ungdomarna spelas förresten av Keanu Reeves, Martha Plimpton och Joaquin Phoenix i tidiga roller. 
  Egentligen påminner filmen lite om 90-taliga multiplot-filmer som Short Cuts och Magnolia, fast genom ett mysigt feelgood-fönster. Short Cuts möter Modern Family. 
  Allt har sin tid. Idag ser jag hellre om den här en gång till än alla Amigos i världen. Otroligt fin, är den.