Gotcha! - Pang! Pang! Du Är Död!

Gotcha - Pang! Pang! Du är död!
Gotcha!
1985
Bolag: Esselte Video

  Detta är ett ganska typiskt exempel på en film som jag utan tvekan hade hyrt på 80-talet om det inte var för att omslaget utstrålade potentiell snuskighet. Jag hade världens högsta tröskel för vad som var pinsamt på den fronten (tyckte t ex det var jobbigt att hyra Den Nakna Pistolen på grund av titeln) och 1985 när den här filmen kom så fick jag inte ens hyra film utan föräldrar, och tanken på att säga till dem att den här vill jag se känns faktiskt en aning svindlande än idag. Tjugosju år senare bestämde jag mig hur som helst för att ta risken att få se ett par ben i en säng.
  Enda barndomsminnet jag har av Gotcha (förutom att den alltid fanns där i videobutiken så klart) är att en klasskompis tyckte den var skum. Kan förstå varför en 12-åring tyckte det. Omslaget lockar med rafflande jakter mellan KGB-agenter och mystiska spioner men i ärlighetens namn är actionögonblicken rätt få.
  Handlingen börjar när unga Jonathan åker till Europa med en kompis. Europa porträtteras som i andra Ett Päron Till Farsa-filmen. Fransmännen går omkring med basker och en baguette under armen och så vidare. Alla är så klart idioter utom de genomgoda amerikanerna. Ungefär som när blonda svenska ungdomar åker ner till Grekland och blir utsatta för deras rättssystem, ni vet. I Paris träffar Jonathan en förförisk kvinna vid namn Sasha, som ber honom följa med till DDR för att hjälpa honom med några saker. Där kommer så klart KGB och skjutglada kommunister in i bilden.
  1985 är inte bara det stora thrillerkomedi-året utan även det stora Kalla Kriget-filmåret. Vita Nätter och Rocky IV är två andra exempel på rätt osubtila reklamfilmer för den amerikanska livsstilen. I Öst-Berlin tvingar Jonathan i sig eländigheter som schnitzel medan han gnäller om att han vill ha sin amerikanska hamburgare. Det finns till och med en scen där han får sin amerikanska burgare igen. With large fries. Nu ska jag inte inbilla mig att Öst-Berlin var någon trevlig plats på 80-talet, men det är ändå ganska roande att se hur man väljer att porträttera det. De karga folktomma gatorna med en vakt i varje hörn. Tydligen filmat på bakgator i Väst-Berlin. Välgjort, dock.
  Om man tillåter sig att le åt flaggviftandet så är detta faktiskt en rätt mysig film som tuffar på i en behaglig takt. Jag gillar också hur den byter skepnad gång på gång. Från de inledande grabbiga scenerna med självsäkra töntkillar som bemöts av eww av sin kvinnliga omgivning via en rätt rar kärlekshistoria mellan Jonathan och Sasha till lite standardiserat pang-pang till 80-talssoundtrack mot slutet.