Housekeeping
1987
Bolag: Video Trade
Inte sällan återkommer jag till dramer som marknadsförs som 'heartwarming'. Finns mycket att säga och tycka om genren. Mycket skit. Men det krävs inte så mycket för att leda in känslorna på rätt våglängd heller. Christine Lahti är ett säkert kort. En av mina absoluta favoritskådespelerskor som alltid sätter guldkant på de filmer hon är med i.
Här spelar hon Sylvie, en excentrisk faster till två föräldralösa tonårsdöttrar som tar på sig rollen att bli deras förmyndare och bo med dem i ett hus ute på landet i 50-talets USA. Miljöerna känns igen så klart.
Denna eviga 50-talsnostalgi alltså. 40-talisterna har verkligen fått vältra sig helt oemotsagda i barndomsminnen kring street rods, diners och gamla järnvägsbroar. Har svårt att tänka mig att t ex 80- eller 90-talet kommer få samma nostalgiska utrymme i filmhistorien som 50-talet har fått. Nåväl, det kan så klart göras med olika mycket finess också.
Housekeeping börjar bra. Systrarna Ruth och Lucille är hemskt fina, och jag vädrar ett mysigt systerskapsdrama. Ännu bättre när Christine Lahti kommer in i filmen så klart. Problemet är väl att det inte händer något direkt. Det kan jag tycka är rätt skönt ibland, när filmer inte tvunget är upphängda på enskilda händelser utan bara puttrar på lite halvfart. Här går det lite väl mycket i cirklar när Sylvie bara gör ett antal excentriska saker som systrarna tvingas förhålla sig till. Jag sitter väl inte direkt och lider i soffan, men en lite starkare grundhistoria hade varit bra.
Nu lutar sig filmen helt mot två grundpelare; mysig stämning och 50-talsnostalgi. Känns som åtminstone en pelare för lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar