Tidsjakten

Tidsjakten
Time After Time
1979
Bolag: Warner Home Video

  Den här handlingen då: Författaren H.G. Wells (Malcolm McDowell) visar vid en middag 1893 sin nybyggda men otestade tidsmaskin för gästerna. Minuterna senare knackar polisen på dörren och påstår att en av gästerna misstänks vara Jack the Ripper (David Warner). Den misstänkte hinner dock smita undan i Wells tidsmaskin och försvinner till 1979. Wells följer efter och jagar uppskäraren i 70-talets San Fransisco.
  När jag ser den här filmen så känns det spontant konstigt att den inte är kändare än vad den är. Själva upplägget att förflytta sig framåt och bakåt i tiden för att ändra det förflutna/framtiden är ju i princip vad Tillbaka till Framtiden-trilogin går ut på. Greppet här är likadant. Wells bildar lag med den hjälpsamma bankkassörskan Amy (Mary Steenburgen) och när de åker  några dagar in i framtiden för att visa hur maskinen fungerar ser de på tidningarnas löpsedlar hur Amy blivit nästa mordoffer, något som de så klart måste åka tillbaka i tiden för att förhindra. Väldigt likt.
  Även humorn bygger ju lite på samma grunder. Wells är en bildad, Londonsk gentleman från slutet av 1800-talet som tvingas förhålla sig till den nya tiden. Kul till en början, sedan börjar man kunna rundorna.
  Men åter igen: Känns verkligen som att man ser en klassiker. Välspelad, naturligtvis. Kul dessutom att Mary Steenburgen mer eller mindre gjorde om rollen som tidsrese-sidekick tio år senare i Tillbaka till Framtiden 3.