Scared Alive

Scared Alive
Island of Blood
1982
Bolag: Prisma

  Slashers är ju lite som filmens Dr Oetker-pizza. Man vet redan i affären att det inte kommer vara så gott, att man blir mätt fast lite på fel sätt fast ändå finns det något omhuldande i den där sorgliga lilla degplätten. Jag vet att det inte är någon idé att klaga på eller göra sig lustig över innehållet. Det vore som att recensera ett Modern Talking-album. Man vet ju hur det låter eller hur det smakar eller hur det ska gå.
  Det är inte det det handlar om. Men även med det sagt så är det svårt att skriva om en slasher av modell 1a utan en raljerande ton.
  Så låt mig för all del presentera Scared Alive. Eller Island of Blood. Eller Whodunit. Varningsklocka redan där. Ett gäng unga skådespelare åker ut till en ö för att spela in en b-film. En efter en faller de offer för en mördare som ständigt förnyar sig vad det gäller mordvapen. Inte sällan riktigt brutala sätt som att släppa på batterisyra i duschen eller såga sönder en kille på längden med en motorsåg. Varje gång någon ska bli mördad spelas den här låten på en liten bandspelare.
  Själva vem-är-mördaren-intrigen faller lite på att det är nästan omöjligt att hålla koll på karaktärerna. Delvis på grund av bristande personligheter, delvis på grund av att större delen av filmen utspelar sig i blå-grått vhs-mörker.
  I vanlig ordning försöker man ändå skapa lite karaktärer för att göra det enkelt för tittarna att hålla koll på vilka som dör och inte. Vi har ju till exempel den rädde, tystlåtne tjejen (god prognos att klara sig) och den skojfriske nörden som gillar att skrämmas (scared ya huh?).
  Ni fattar. Slasher av typen där skådissidorna på IMDB ser ut så här. Mordscener till Moog-arpeggios. Man prickar av genrens allra slitnaste grepp in i minsta detalj. En kille blir kokad levande i en pool /KLIPP/ Kokande potatis i köket. Nöjda miner i klipprummet den dagen. 
  Jag hoppas det inte låter som en sågning. Detta är absolut inte någon av de sämre filmerna i genren. Tvärtom håller den gott och väl jämna steg med Mad Man, Humongous, Blodiga Hjärtans Dag och allt annat ljuvligt i slasherns division två.