Världsrymden Anfaller

Världsrymden Anfaller
Invasion of the Body Snatchers
1978
Bolag: Warner Home Video

  Nån sci-fi-nörd är jag inte. En del av er som läser det här skulle bli provocerade om ni visste hur många becksvarta framtidsrullar jag somnat från under åren. Hur många klassiker jag inte ens sett klart. Som vanligt så handlar det om den berömda kemin man ska få. Med handlingen, skådespelarna, miljöerna.
  Här får jag jättekemi direkt. Många faktorer inverkar, 1978 är en av dem, denna ljuvliga grovkorniga bild från det sena 70-talet. En annan är Donald Sutherland, gillar honom överlag men det är något med hela hans väsen från 70-talet som gör att han hela tiden känns intressant och sympatisk. Här har han dessutom en sprakande kemi med Brooke Adams.
  Lite kort om handlingen då. Ett mystiskt frö dinglar ner från rymden och skapar en ny form av blomma på jorden. Denna växt tar sig på något vis in i människorkroppar och skapar en dubblett av personen som är något slags högfungerande zombie, därefter dör originalet.
  Det är inte superspännande direkt, rätt segt tempo, men stämningen är bra och just den där typen av panikdrivna, oberäkneliga thrillers behöver inte så mycket tempo för att man ska slukas med. Ganska imponerad över de ganska få men ändå för sin tid spektakulära förvandlingseffekterna, som blandas effektivt med mycket närbildsfoto och ryckiga handkameror. Men framför allt känner jag att filmen borde ha en större klassikerstämpel än den har.
  Hela den där grejen där saker istället för att vara tvunget övernaturliga snarare är oförklarliga är väl det som M. Night Shyamalan har byggt sin affärsidé på till exempel. Och för mig är det det som gör filmen intressant överhuvudtaget. Själva mysteriet snarare än hotet.
  För mig är svenska titeln lite avtändande. Ser kultig sci-fi-kitsch med lysande rymdskepp framför mig. Kanske är det därför jag blir positivt överraskad av hur mycket jag faktiskt tycker om den här filmen. På nåt vis har den allt jag söker i en genre jag oftast undviker. Lite panik, lite vem-kan-man-lita-på och en liten twist på slutet.