Blind Date
1987
Bolag: Video Trade
Ännu en videoklassiker som jag var osäker på om jag ens har sett. Efter att ha kollat på den nu så inser jag att denna såg jag absolut inte när det begav sig. Jag hade nämligen älskat den.
Det är komedi i högt tempo, förvecklingar och klantigheter. Dessutom älskade jag filmer som utspelade sig på många ställen. Tyvärr så överlever den dåligt in i min nutid, och utan nostalgiskt skimmer så blir den smått olidlig idag.
Men den börjar ganska bra. Walter (Bruce Willis) är en karriärslysten man som har svårt att hitta den rätta. Brorsan tipsar om Nadia (Kim Basinger) som just har flyttat till stan. Walter är desperat att hitta en bordsdam till en viktig affärsmiddag och styr upp en blind date med lågt ställda förväntningar. Det enda råd han får är att hon blir helt galen av alkohol.
Dejten börjar långt över förväntan. Nadia är ett klassiskt bombshell av 80-talsmodell, är lågmäld men smart, intresserad och vacker. Tills hon zippar på ett glas champagne och blir galen på en sekund. Klantlig, högljudd och totalt gränslös mot alla.
Så långt är filmen trevlig och rolig. Kim Basingers roll är något så ovanligt som en komisk kvinnlig huvudroll och det piggar verkligen upp att se Bruce Willis ta ett steg bakåt och vara bollplank och den som reagerar på Basingers konstigheter.
I den stunden känner jag faktiskt varför har jag inte sett den här tidigare?
Men ganska snabbt leder de oskyldiga dråpligheterna till en farsartad actionkomedi där halva stan är ute efter Walter och Nadia. Klassisk actionkomedi, verkligen. Blandat med Blake Edwards-klassiker som drutta i fontäner och Tati-blinkningar.
Som sagt, till en början tycker jag det är roligt. När Nadia blir full på några droppar alkohol, när hon gör snygga Peter Sellers-nummer på lyxiga mingel. Men sedan blir det buskis. Det är gapigt (tänk Turner-Douglas) och inte tillräckligt roligt.
Men om jag varit tolv hade jag sannolikt ändå älskat varje sekund av den här filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar