söndag 13 augusti 2023

Djävulens Blodsband

Djävulens Blodsband
Sisters
1972
Bolag: HemVideo

  Den här kassetten har jag haft i min ägo sedan 80-talet. Köpte den på coolt filmnamn när nån videobutik sålde ut hyrisar nån gång. Det har jag aldrig ångrat. Det är nog en av de historiskt mest utlånade filmerna i samlingen. Ständigt värd en rekommendation och ganska ovanlig att hitta i videobutikerna.
  Nu var det bra många år sedan jag såg den dock. Även om jag minns den ganska tydligt så kan det vara kul att se vad tiden har satt för spår. Inte mycket skulle jag säga.
  Filmen handlar om Danielle (Margot Kidder), en modell som precis haft nattligt besök av en man. När mannen kommer tillbaka med frukost mördas han av en vanställd version av Danielle, som sedan visar sig vara hennes siamesiska tvilling.
  I huset mittemot ser en ung journalist (Jennifer Salt) den blodiga mannen ropa på hjälp, och ringer polisen som rusar upp till en lägenhet utan några som helst spår av något mord. Hon börjar nysta vidare i vem Danielle egentligen är.
  Så fort nån ser ett mord genom ett fönster mittemot så ska man ropa Hitchcock, oftast obefogat men här tycker jag ändå att vi måste använda hans namn som referens. Brian De Palma hatade säkert inte jämförelsen heller. Men detta är ju en som en provkarta av Hitchcocks 60- och 70-tal. Här finns den klassiska "spänningen ur ingenting", de långa tagningarna som gör att filmen bitvis känns som en teaterpjäs och så klart de oförutsägbara och plötsliga vändningarna.
  Jag skulle dock säga att jag tycker filmen mer är jobbig att se än spännande. Ni vet när nån rotar i en låda och man vet att någon är på väg. Den typen av spänning.
  Visst håller den här filmen. Kanske lider den lite av att jag ser om den som ett mästerverk. Att man kanske är lite väl kritisk. Om jag ramlat över denna som okänd b-thriller från 70-talet så hade man ju svimmat.

1 kommentar:

  1. Mmm, instämmer att detta är en film där man känner av att något kommer ske mer än att den skulle vara superspännande. Hitchcock-inspirerat vilket förstärks av det faktum att De Palma tagit hjälp av Bernard Herrmann som skapar god stämning med sin musik. Lite lågbudget och svagt skådespeleri vilket är synd, men trevlig att se.

    https://moviesnoir.blogspot.com/2015/11/sisters.html

    SvaraRadera