Angel of Death
1990
Bolag: Sandrews
Gary Nicholson (Gregory Harrison) är livstidsdömd för mordet på sin fru och son. I fängelset bygger han upp en besatthet av barnboksförfattaren Laura Hendricks (Jane Seymour) och när han lyckas fly vid ett upplopp, söker han upp henne som den nya trevliga grannen Nick. De fattar tycke för varandra och Nick blir som en ny pappa för sonen Josh.
Hans besatthet har dock inte avtagit. Han dödar grannens hund som Laura stör sig på, han ser till att hennes vardagsfiender råkar ut för olyckor och att hennes exman håller sig på avstånd. Men sakta kryper så klart sanningen fram.
Vi kan väl börja med det positiva. Handlingen påminner till viss del om en av mina absoluta favoritfilmer, The Stepfather (1987), hur den trevliga mannen är besatt av att skapa ett familjeliv och går från trevlig till galen på en sekund. Dock påminner stämningen i den här filmen mer om typ Stepfather 3. Sedan kul att filmmusiken är gjord av Harry Manfredini, mannen bakom det helt unika och geniala scoret till de första Fredagen den 13:e-filmerna (inkl chi-chi-ha-ha-grejen). Inget fel på hans prestation här heller, men det saknas andra skruvar i den här lådan.
Det vilar en b-filmsstämning, eller kanske snarare en tv-stämning, som förtar den mesta spänningen tyvärr. Manuset är visserligen 90-talsmysigt, men känns lite väl enkelt på nåt vis. Nästan som något jag skulle ha skrivit i tonåren. Hon hittar en lapp i hans lägenhet där han skrivit upp vilka han dödat. Typ såna grejer
Den här filmen har så många beståndsdelar jag gillar i thriller, ändå fastnar jag inte för den direkt. Det är väl lite som att bara för att ett band låter och ser ut som Beatles så är de inte Beatles.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar