Iced

Iced
Iced
1989
Bolag: VCM

  Ett gäng ungdomar festar och åker skidor, men ett svartsjukedrama utspelar sig och den dumpade killen åker i vredesmod ut i backen mitt i natten och dör i en olycka.
  Några år senare samlas gänget igen. De har blivit inbjudna att tillbringa helgen i en lyxig fjällstuga och tar chansen att ses igen och prata om gamla tider. Men någon finns där ute bland skidbackarna och tar livet av dem en efter en.
  Jag kan ha berättat det tidigare, men när jag fick i gymnasiet gjorde jag en slasher med videokamera ihop med några kompisar. Vi hade klart för oss hur alla morden skulle se ut långt innan vi hade en handling. Har lite känsla av att tågordningen var densamma här.
  Tycker dock inte man lyckas speciellt väl på den fronten. Mordscenerna är totalt ospännande och i de fallet de är kreativa så undrar man lite hur de tänkte. Gömma sig i en snögubbe?
  Oh well, slashers mår oftast bra av att vara lite B. Det kan ge en nästan dokumentär känsla när snyggingarna inte är så snygga och dialogen inte flyter riktigt. Här får jag det som jag vill, men det är liksom B på fel sätt. Jag tror egentligen inte att skådespelarna här är sämre än medel i de här sammanhangen, men det är något med det sena 90-talets direct-to-video-känsla som är nästan omöjligt att få kemi med. Dassig, blek bild och taffligt syntsoundtrack som mer låter som nån som råkat sätta armbågen på keyboarden än något som är komponerat. Trodde aldrig jag skulle ha en åsikt om ljussättningen i en film, men ja, den är dålig också. 
  Jag säger inte att den här filmen hade varit ett mästerverk på krispig 16 mm 1981 direkt, men jag hade åtminstone haft en rimlig chans att få en känsla för den.