Visar inlägg med etikett Mariann. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Mariann. Visa alla inlägg

onsdag 15 juni 2022

Mord i Klostret

Mord i Klostret
Killer Nun / Suor Omicidi
1979
Bolag: Mariann

  Vet inte om detta kanske är den första italienska filmen jag skriver om på den här bloggen. Min relation till italiensk film är strikt nostalgisk. Videokickarna man fick av Argento och Fulci-filmer på hoppiga kopior. Det finns en stämning från den tiden som är svårslagen. Livrädd var jag, för vad som skulle dölja sig bakom den där dörren. 14 år, taggad på sunkig skräck.
  Så de få gånger jag ser en italiensk skräckis numera är det just den här stämningen som är det främsta värdet. Inte bara stämningen i filmen utan minnet av hur man kände när man såg de här filmerna.
  Det är väl möjligen det som räddar den här ganska trötta thrillern om ett kloster där Anita Ekberg spelar Syster Gertrude, en from nunna som efter en canceroperation har blivit personlighetsförändrad. Hon hyser agg mot de patienter som vårdas på klostersjukhemmet, hon söker tillfälliga sexuella kontakter om nätterna och hon missköter sitt jobb som sjuksyster.
  Men frågan är, är det hon som tar livet av patienter och doktorer en efter en?
  En liten whodunit i italiensk tappning, det vill säga bestialiska mord, omotiverad nakenhet och dubbade skådisar. Klart det är snyggt ibland. Klart det är visuellt tacksamt med nunnor och kloster. Men nån riktig känsla för filmen får jag inte direkt.
  Förutom känslan av en film jag hyrt för 10kr i en lågprisaffär och ser med ostbågeflottiga fingrar i gillestugan 1988. Och den känslan är det verkligen inget fel på.

söndag 10 april 2022

Just Before Dawn

Just Before Dawn / Camping Med Döden
Just Before Dawn
1981
Bolag: Mariann

  Det var inte många slashers på svensk hyrfilm som missade min video i början av 90-talet. Vissa såg man i tät följd när man hyrde sig en stapel (och kopierade) över helgen.
  Så även om jag har minnen av att filmer är bra så flyter de ihop med varandra och just slashers är väl av förklarliga skäl nästan allra svårast att hålla isär. Värt en omtitt ibland.
  Här har vi en slasher i vildmarksfalangen. Ett gäng naiva stadsungdomar åker och campar i vacker med svåråtkomlig vildmark. På vägen dit varnas de av lokalbor att åka vidare, något om nån demon som finns där uppe i bergen.
  Ungdomarna trotsar alla varningar och drar vidare. Någon demon dyker (som tur är) aldrig upp, men väl två inavlade tvillingbröder som springer omkring och dödar folk lite på måfå med en sågklinga. Och vem är den unga, fnittriga tjejen som springer omkring i skogen?  
  Nej, här finns inget nytt att rapportera om. Så skönt. Att bara rulla sig i känslan av en naiv slasher från 1981. Här finns de flesta av genrens grundpelare, prydligt uppradade. Naiva ungdomar, don't say I didn't warn ya, dödande utan egentlig anledning (annat än möjligen inavel), final girl som snubblar runt i snårig urskog.
  En sak som slår mig efter ungefär halva filmen är att det nästan helt saknas filmmusik. Såväl spänning som action utspelar sig till tonerna av insekter och fåglar från skogen, och det är faktiskt ganska effektivt. 
  Mike Kellin (från Sleepaway Camp!) spelar ett fyllo som varnar ungdomarna för att åka vidare. Är med några minuter i början men blir ändå affischnamn. Likaså filmens andra "stjärna" George Kennedy har en relativt liten roll som skogsvaktare. Men det är ju så det ofta ser ut i den här genren. De riktiga huvudrollsinnehavarna (ungdomarna) får lämna på affischen för en endagsroll från någon veteran.

lördag 10 juli 2021

Djävulens Blodiga Natt

Djävulens Blodiga Natt
The Night God Screamed
1971
Bolag: Mariann

  Videovåldsvågen och moralpaniken som följde med den fick ju så klart motsatt effekt i många avseenden. Bland annat så blev ju de tidiga årens ibland ganska brutala svenska titlar något av en norm om man skulle locka kidsen att dra hem filmen till gillestugan. Här har Bert Karlsson och hans Mariann Video i vanlig spekulativ framåtanda klistrat på en riktig videovåldstitel på en helt ordinär thrillerrysare från 1971.
  Jag tycker den börjar rätt bra ändå. En kristen ungdomssekt ger sig ut på ett korståg för att döda präster och predikanter från vanliga kyrkan. Ett av morden blir bevittnat av prästens fru Fanny (Jeanne Crain) som sedan vittnar mot sektens ledare, en Jesusfigur med lite Cat Stevens-aura och en helt sinnessjuk unibrow.
  Ledare och ett par av hans lärjungar döms till döden för mordet och Fanny blir efter rättegången uppvaktad av sektmedlemmar som säger att de ska hämnas.
  En tid senare ska hon sitta barnvakt åt tre tonåringar (som spelas av vad som ser ut att vara 30-åringar) i ett ensligt hus på landet. Sakta ser de hur sektmedlemmarna omringar huset för att ta sin hämnd
  Här hade det kunnat bli en Death Weekend eller Funny Games. En oförutsägbar och smärtsam hämndrulle. Men istället blir det en mysrysare med knarrande dörrar och glappande lampor som Disney säkert hade skriva under på om man tog bort ett par lite sleaziga sektscener.
  Visst, det finns ett par hyggliga scener och en liten twist på slutet, men någon Djävulens Blodiga Natt är det inte.

måndag 15 mars 2021

Orca - Djupets Hämnare

Orca - Djupets Hämnare
Orca
1977
Bolag: Mariann Video

  När det gäller filmer som kopierar eller kom i kölvattnet av olika banbrytande blockbusters så är det ju sällan det blir nåt vettigt av det. Varianter på E.T., Gremlins eller alla olika "-skolan"-filmer må vara perfekta att skriva om i den här bloggen, men det är faktiskt för tråkigt att titta på, jag är ledsen.
  En film som jag däremot tycker tål att kopieras är Hajen. Inte för att uppsjön av varianter som kom i dess fotspår egentligen tillför något, utan mer för att det faktiskt finns en viss spänning i hajscenerna och vilka som ska klara sig eller inte. Och så klart kul att se hur man löst specialeffektbiten.
  Det som skiljer den här filmen från Hajen är väl egentligen att den handlar om en späckhuggare. Annars är det mesta sig likt. Svårmodiga fiskare, myndigheter/forskare som säger sitt och sen så klart att det finns något "personligt" i kampen mellan djur och människa.
  Kapen Nolan (Richard Harris) livnär sig på att fånga hajar och späckhuggare i New Foundland för att sälja till djurparker. En dag går jakten fel och en späckhuggarhona dödas istället för att tillfångatas. Stor dramatik på havet när hon samtidigt som hon dör föder en unge och pappan ylar gråtande en bit bort. Faktiskt ganska gripande scener.
  Forskaren Rachel (Charlotte Rampling) föreläser om späckhuggarens intelligens och säger att de inte bara är lika smarta som människor utan väldigt hämndlystna. Den lilla hamnen där Nolan har sin båt attackeras av valen och förstörs helt. Han inser att det är honom späckhuggaren är ute efter och beger sig ut på havet med Rachel för att hitta och döda sin fiende.
  Lite mer än snarlikt Hajen på många sätt, som sagt, men jag tycker ändå det finns en spänning i hur det ska gå. Sedan blir jag ju som alltid när det gäller de här 70-taliga djurfilmerna konfunderad och imponerad av hur de har löst vissa scener rent tekniskt. Till skillnad från Spielbergs mekaniska haj så är jag rätt säker på att man använder riktiga djur i den här filmen. Oavsett så ser det imponerande bra ut. Och faktiskt - helt okej spänning.