Lost In America

Lost in America
Lost in America
1985
Bolag: Warner Home Video

  Jag har fått upp ögonen ganska sent för Albert Brooks som manusförfattare och regissör. Märkligt på så sätt att jag länge haft ganska bra koll på genren av mänskliga komedier som han mestadels sysslar med. Alan Alda, Paul Mazursky, Woody Allen och den biten. Den stora skillnaden är väl egentligen att han inte är New Yorksk. Men man kan också förstå varför hans filmer sällan nått samma status som de jag just jämförde med. Kanske är det just skillnaden i stämning på amerikansk öst- och västkust som jag yrade om lite i den här recensionen.
  Annars finns de flesta saker med. Dialogtäta relationskomedier med lite twist sådär. Alla filmer jag sett har några bra scener. Den här scenen ur göra-slut-filmen Modern Romance är väldigt typiskt Albert Brooks för den som vill ha ett exempel.
  Lost in America handlar om ett medelålderskarriärspar som - när han blir av med sitt välbetalda reklamjobb - krisar och säljer allt för att köpa en husbil och "leva riktigt". Ni kan nog gissa ungefär vart det barkar eftersom detta är en komedi. Stad möter landsbygd, rik möter fattig, svår möter enkel. Det är överlag lite för skrikigt och kaosigt för min smak. Som en neurotisk Ett Päron Till Farsa.
  Bäst gillar jag nog Julie Hagerty, för mig annars endast känd som Elaine i Titta Vi Flyger (lustigt också eftersom jag stötte på en film med den filmens andra huvudrollsinnehavare häromdagen). Här gör hon i princip samma roll som lite vimsig (men väldigt rolig) fru. Nästan lite modernt indiefilms-quirky.
  Men mja, jag vet inte. Det är något lite självgott över filmer där regissören även skrivit manus och satt sig själv i huvudrollen (dock väldigt vanligt även bland Albert Brooks kollegor).