Sådan Far, Sådan Son

Sådan Far, Sådan Son
Like Father Like Son
1987
Bolag: Transworld

  Kroppsbytarfilm! Det ljuvliga fenomen. Bästa möjliga handling i en familjevänlig komedi. Den här filmen var en av de första jag hade kopierad från hyrfilm när det begav sig. Med andra ord en film man såg några gånger på den tiden. Trots det minns jag bara fragment av den, mer att jag tyckte den var rolig. Såna minnen kan bedra.
  Men jag tycker den står sig. Framför allt så blir jag positivt överraskad av Dudley Moore som för en gångs skull är rolig istället för gubbsjuk. Här spelar han en stiff stjärnläkare som bor med sin tonårsson (Kirk Cameron) som lägger ner mer tid på tjejer och sport än skolarbetet. En dag får de i sig ett serum som grannens farbror Earl (som ser ut som en semesterskäggig Kristofer Lundström) fått med sig från nån indianstam i öknen. Classic! Serumet gör att deras kroppar byter plats med varandra och ja, ni kan grejen.
  Visst, det är lite skrikigt och jobbigt stundtals, men scenerna när sonen i pappans kropp (spelar av Dudley så klart) gör en loj rond på sjukhuset är strålande och bitvis jätterolig. Trodde faktiskt inte Dudley Moore var så bra som han är där. En Gösta Ekmansk tajming, utan vare sig överspel eller tittande i urringningar. Den stiffe doktorn piffar till sig och lever sonens nattliv (och ser ut ungefär som artisten Fancy) medan sonen plötsligt blir duktig i skolan och står och håller för öronen på en konsert med bandet Autograph.
  Det är ju faktiskt själva inramningen som är det stora nöjet. 80-talet var nog aldrig mer sig självt än 1987, när alla klassiska attribut (frisyrerna, axelvaddarna, MTV, turkosa kavajer...) liksom levde naturligt i tiden utan att vara kitschigt eller modernt. Och lite 1987 har jag alltid plats för.