Den Osynlige Mannen

Den Osynlige Mannen
Memoirs of an Invisible Man
1992
Bolag: Warner Home Video

  Det hände som över en natt. Plötsligt var Chevy Chase inte rolig längre. Minns det så väl. Fletch Är Tillbaka var väl såhär i backspegeln inte jättebra, men där och då tyckte jag den var "nästan bättre än originalet".
  Sedan kom en jättekonstig film, "Nothing But Trouble". Jag och en klasskompis hyrde den på OK och såg den i hans gillestuga och åt ostbågar. Vilken skitfilm, sa vi. Då kände vi nog att Chevy Chase gjort sitt. Nån annan fick vara roligast i stället. Det var också då jag slutade hyra hans filmer.
  Den här filmen hörde man talas om länge innan den kom. Så länge att jag började läsa om att den var på gång när jag tyckte Chevy Chase var kung, och när den kom såg jag den inte ens.
  Nu har jag precis sett denna svanesång för Chevy Chase så som vi känner honom. Rapp, lite dryg, glimt i ögat. Om jag minns turerna kring den här filmen rätt så var filmen och rollen skriven direkt för Chevy, men han ville göra en mörkare film än producenterna som ville göra komedi. Jag önskar så att producenterna vunnit den dragkampen för det som inte är roligt i den här filmen är bara tradigt och slätstruket.
  Chevy spelar Nick Halloway, en lat yuppie som smiter från en föreläsning i ett laboratorium och somnar i en bastu. När han vaknar har byggnaden brunnit ner och Nick märker att han har blivit osynlig. En som vill dra nytta av honom som osynlig är onde direktören David Jenkins (Sam Neill) som med alla medel försöker få tag i honom. Själv vill Nick bara träffa sin dejt Alice (Daryl Hannah) och försvinna från skurkarna. Thrillerkomedi med andra ord.
  Eller kanske lite mer specifikt en blandning av Fletch och Darkman. Fletch för kioskdeckarupplägget med berättande huvudroll och Darkman för den lite panikslagna scifi-känslan.
  Men för att vara en film som är känd för att vara dålig och som jag sköt upp nästan 30 år att se så blir jag ändå positivt överraskad. Chevy Chase känns visserligen lite trött, men han glimrar ändå till ibland och ser ju ut ungefär som i sina glansdagar. Sedan tycker jag faktiskt att de visuella effekterna håller god klass även idag. Det är ju annars ett oroande moment när det gäller filmer som var i teknisk framkant på sin tid.
  Men tja, mest av allt är detta väl en ordinär actionkomedi av sent 80-talssnitt.